Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fem sekunder spel, resten slagsmål

Annons
Förre Brunflobacken Jonas Carlenius lämnar sin andra rapport om proffsspelet i en lägre rankad liga i USA.
Möt slagskämpen ”Yo-Yo”:

Då var de två första ligamatcherna av 60 avverkade. Båda på bortaplan. Den första mot de regerande mästarna Knoxville i Tennesse, och sedan mot Richmond i Virginia. Med andra ord har jag spenderat några timmar på en buss i helgen. Vi vann dock bägge matcherna vilket gör det hela mycket enklare.
Tänkte inte orda så mycket om matcherna, utan jag hade mer tänkt berätta om vilket rollspel ishockey är här borta.
Alla spelare har varsin roll som de skall fullföllja, som min är att spela ett stabilt försvarspel och passa snabba pass till forwards.
Sedan har vi en kille som heter Paul Yovanic, hans roll är nog den tuffaste av samtliga, han är våran enforcer eller slagskämpe som det heter på svenska.
"Yo-Yo" som han kallas är en kille på drygt 2 meter och kanske 110 kilo, som tränar boxning och några andra kampsporter vid sidan av hockeyn bara för att vara väl förberedd för att "spela" ishockey.

"Yo-Yos" helg är dock utav det märkligare slaget. Redan på fredagmorgon när vi hade matchvärmning på vårt gym innan avresa till Knoxville, så tränade han upp knytnävarna på diverse sandsäckar och päronbollar när vi andra ägnade oss åt basket och lätt cykling.
Sedan sätter han sig i buss i drygt 8 timmar, anländer till Knoxville, för att spendera hela första perioden på bänken.
Dock var han på väg ut på isen vid ett tillfälle för att göra sitt "jobb" men coachen hann ta tag i och slita tillbaka honom.
I andra perioden får han dock så äntligen chansen att komma in och spela, dock hinner han inte mer än att hoppa över sargen och kanske åka max två meter från båset innan han slänger iväg både klubba, handskar och hjälm för att sedan göra upp med en kille i Knoxville.
Fighten vinner han nog på poäng men det största jublet får givetvis hemmaspelaren som hetsar igång publiken på allvar efter detta.
För "Yo-yo" blir det dock inga fler byten i denna match, utan nu väntar en 8 timmars bussresa hem. Efter att ha kommit hem mitt i natten, så sätter vi oss på bussen vid 14 tiden på lördag för avfärd till Richmond. Denna busstripp är dock på bara drygt 3 timmar.
När matchen väl börjar får "Yo-yo" chansen redan i första perioden, dock så hinner inte domaren mer än släppa pucken innan handskar, klubba och hjälm ryker.
Tyvärr för "yo-yos" del så slänger han även armbågskydden vilket leder till automatiskt matchstraff, så när fighten var över efter ca tre sekunder när dessa två stora gossar föll i isen så var även matchen över för "Yo-yo".

När hela laget kommer tillbaka till omklädningsrummet efter första perioden så sitter det en helt förstörd "Yo-yo" där med all utrustning på, han ville så gärna gå upp i en rond två förklarar han. Dock så peppas han av grabbarna som tycker han har gjort en fantastiskt bra match, och bra helg, att han gott kan vila med gott samvete. Jag tycker mig dock höra en viss sarkasm, men det är jag säker på att en kille som "Yo-yo" bjuder på.
Han har ju trots allt en total istid på fem sekunder på två matcher, dock har han hunnit med fler utvisnigar på dessa fem sekunder än vad många spelare kommer upp i på en hel säsong.

Ja just det, kan väl avsluta med att säga att vi har sålt 9000 biljetter till våran första hemmamatch på fredag. Och fler kommer visst att säljas, jag kan nog tänka mig att det inte skall vara så svårt att motivera sig den kvällen.

Mer läsning

Annons