Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Felix Finnveden: SKR skjuter sig själva i foten med sina avtalskrav

Annons

Det är kompetenskris inom hela välfärdssektorn och i slutet av förra året klargjorde arbetsgivarparten Sveriges kommuner och regioner, SKR, att de inte är intresserade av att lösa krisen.

I år är det avtalsrörelse, en av de största på länge. Hundratals kollektivavtal ska skrivas om och arbetsmarknadens parter har just börjat leverera sina avtalskrav. Stridsfrågorna är många, men som alltid är lön den mest centrala, det är ju trots allt för vår försörjning som vi går till jobbet.

Förhoppningsvis har de flesta ett jobb de trivs med, ett jobb som är utvecklande med en arbetsplats där de mår bra. Men få skulle nog gå till jobbet 40 timmar i veckan om de inte var nödvändigt. Pengar är nyckeln till ett liv i frihet.

Fackförbunden är alla i grunden karteller av just den anledningen. Doktrinen är: Ja, det ska kännas värdefullt att gå till jobbet, men arbetet ska också resultera i ett bra liv. Arbeten som inte ger en lön att leva på ska inte finnas.

Ändå verkar arbetsgivarna inför varje avtalsrörelse tro att löntagarna skulle acceptera kollektivavtal utan löneförhöjning eller bättre villkor. I slutet av förra året kom Sveriges kommuner och regioner, SKR, med sina avtalskrav. Precis som flera arbetsgivare i näringslivet vill de ha ”noll-avtal” det vill säga kollektivavtal utan specificerade belopp för löneökningar.

Det märks att SKR har borgerligt styre, som alltid vill inte borgerliga politiker att vanligt folk ska få det bättre.

SKR menar att en lönemodell utan summor ger dem större möjligheter att belöna dem som jobbar hårdast. SKR försvarar också sina krav med att det vore bra för jämställdheten eftersom de utan specificerade belopp för lönepåslag kan vikta om lönerna. Alltså ge vissa noll kronor i löneökning.

Det är i och för sig helt sant att om vissa får det sämre blir ju även den som bara fick lite en av vinnarna. Det märks att SKR har borgerligt styre, som alltid vill inte borgerliga politiker att vanligt folk ska få det bättre.

Anmärkningsvärt är också att SKR vill möjliggöra flera lokala avsteg:

”De ekonomiska förutsättningarna varierar dock betydligt mellan olika kommuner och olika regioner. Därmed är förutsättningarna för lönebildningen också varierande.”

I klarspråk betyder det att exempelvis fattiga kommuner ska kunna ge sämre villkor än rika kommuner, trots att jobbet är det samma. En viktig princip för den svenska modellen är att kollektivavtal ska vara nationella så att arbetsgivare i olika delar av landet inte ska kunna köpa billigare arbetskraft på en annan ort.

Förhoppningsvis står opinionen på välfärdsarbetarnas sida i kommande avtalsrörelse för förhandlingarna kommer att bli tuffa.

Med sämre löneutveckling i kommuner och regioner där arbetsmiljö och scheman redan är pressade är det troligt att flera i bärande yrken helt enkelt tröttnar och flyttar dit där deras kompetens bättre uppskattas. Det skulle öka på skillnaderna i välfärden, tvärt emot SKR:s uppdrag.

Om SKR verkligen hade för avsikt att öka jämställdheten och hjälpa till med rekryteringen i de kommuner och regioner de företräder borde kraven varit höga löneökningar och åtgärder för en schysstare arbetsmiljö.

Hela samhället skulle tjäna på att fler att sökte sig till välfärdens bärande yrken, men då måste villkoren bli bättre. Förhoppningsvis står opinionen på välfärdsarbetarnas sida i kommande avtalsrörelse för förhandlingarna kommer att bli tuffa.