Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Felix Finnveden: LO sviker sin feministiska uppgift

Arbetet för jämställdhet mellan könen måste föras gemensamt av män och kvinnor, inte i konflikt dem emellan. Det borde genomföras inom ramen för starka politiska och fackliga organisationer eftersom jämställdhet kräver att vi förändrar samhället. Olof Palme.

När Olof Palme höll tal vid ”Womens National Democratic Club” i Washington 1970 var budskapet progressivt och utmanande. I stora drag handlade talet om att ett jämställt samhälle i slutändan gynnar både kvinnor och män. Därför är det motiverat att även män deltar i den feministiska kampen.

När Palme höll sitt tal hade vi i Sverige just tagit oss ur ett samhälle med en stark hemmafrunorm, tack vare politiska reformer såsom komvux och utbyggd förskola. På arbetsmarknaden hade parterna, alltså facken och arbetsgivarna, bara fem år tidigare fasat ut de särskilda lönerna för kvinnor.

Idag är Olof Palmes budskap inte längre unikt eller speciellt radikalt, nästan alla fattar att den feministiska utmaningen är gemensam. Men tidigare i veckan blev vi påminda om att alla ännu inte förstått att det krävs uppoffringar för att nå målet.

För att minska löneglappet mellan män och kvinnor måste de kollektivavtal som finns för kvinnodominerade branscher ges betydligt högre ökningar än resten av arbetsmarknaden.

I onsdags beslutade LO:s representantskap att anta en modell för samordningen inför kommande avtalsrörelse med generella satsningar på alla yrken som tjänar under 26 100 kronor. I övrigt ska det så kallade ”industrimärket” gälla för lönebildningen. Kommunal valde att ställa sig utanför LO-samordningen, med goda skäl.

Industrimärket innebär att parterna inom industrin förhandlar fram en procentsats för löneökningar, märket, som vår export kan bära och som alla andra kollektivavtal ska följa. Det är en bra modell som sedan den infördes för drygt tjugo år sedan gett konstanta reallöneökningar, alltså löneökningar över inflationen. Det finns dock ett rätt stort problem.

Problemet med procentuella löneökningar är att om både den som tjänar mer och den som tjänar mindre ska ha samma procentuella ökning så kommer de att få olika mycket och löneglappet dem emellan kommer att öka.

Eftersom Sveriges arbetsmarknad är väldigt könssegregerad, med lägre löner för kvinnodominerade branscher, innebär den inslagna vägen för lönebildning att glappet mellan män och kvinnor ökar. Enligt LO:s jämställdhetsbarometer från i början av 2019 skiljer det 5824 kronor mellan arbetarkvinnor och arbetarmän i faktisk månadslön. Enligt stadgarna är LO en feministisk organisation. Feminism handlar dock om handling, det räcker inte med att vilja förändra utan det måste hända.

De fackförbund som har höga löner behöver stå tillbaka i löneutvecklingen till förmån för de lågavlönade.

För att minska löneglappet mellan män och kvinnor måste de kollektivavtal som finns för kvinnodominerade branscher ges betydligt högre ökningar än resten av arbetsmarknaden.

För att inte riskera vår export behöver omfördelningen ske inom ramen för industrimärket. Det vill säga en omfördelning mellan fackförbunden. De fackförbund som har höga löner behöver stå tillbaka i löneutvecklingen till förmån för de lågavlönade.

LO-förbunden skulle kunna använda samordningen för att ta nya djärva steg mot ett jämställt samhälle. Vill LO leva upp till sina feministiska ambitioner måste de tänka om, anta Palmes uppmaning från 70-talet och vara drivande i förändringen.