Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Felix Finnveden: Det är inte socialdemokrati att tumma på solidariteten

Annons

Socialdemokraterna måste börja ta sin egen ideologi på större allvar, det visar den senaste tidens debatt om integrationen. Demokratisk socialism handlar i grunden om att bygga ett samhälle där jämlikhet och frihet är rådande. Vägen dit kan därför inte kantas av begränsningar i någotdera, för någon.

De senaste veckorna har flera företrädare för Socialdemokraterna begått debatt för en mer reglerad invandring. Att kommunalrådet Jimmy Jansson i Eskilstuna återfinns bland de politiker som vill minska invandringen förvånar nog ingen. Som kommunalråd har Jansson belagt tiggeri med avgift och uttryckt att målet är att tiggarna helt ska försvinna från Eskilstuna. En åsikt som normalt förs fram av politiker långt ut på högerkanten.

Mer förvånande är att civilminister Ardalan Shekarabi, numera socialförsäkringsminister, i ett Facebookinlägg den 18 september sällar sig till invandringsskeptikerna. I sitt inlägg beskriver Shekarabi ett besök i kommunen Alvesta där integrationen misslyckats. Utifrån besöket föreslår han nio åtgärder för att integrationen ska fungera och samhället läka. Punkt ett handlar om volym:

”Ska vi klara av integrationen kan vi inte ha en stor invandring under överskådlig tid. Vi behöver föra en hållbar migrationspolitik och hålla mottagandet av nyanlända på låga nivåer.”

Två frågor är nu relevanta. Varför tror inte socialdemokratiska politiker på socialdemokratisk problemlösning när det kommer till integrationen och varför tror de att deras förslag ryms i partiet när stadgarna pekar på motsatsen?

Socialdemokraterna är inte ett tomt skal i vilket vilka lösningar som helst kan projiceras som svar på dagens politiska problem. ­Partiets värdegrund och stadgar som under det senaste århundradet mejslats fram av arbetarrörelsen måste vara vägledande för vilken politik som är möjlig. I ändamålskapitlet som senast antogs på partikongressen 2017 återfinns de här orden:

”Socialdemokratins demokratisyn känner inga nationsgränser. Målet är en global gemenskap grundad på demokratins ideal. Demokrati förutsätter frihet från fattigdom och fruktan, men också frihet och möjlighet att utvecklas i gemenskap med andra människor.”

Det är svårt att få ihop ändamålsparagrafens budskap med Shekarabis inlägg om att hålla antalet nyanlända på ”låga nivåer”. Det är nästintill omöjligt att få ihop partiets värdegrund med Janssons förda politik i Eskilstuna. Socialdemokratins bredd är en styrka men det måste finnas gränser för vilken politik som ryms.

Om kommunernas verksamhet inte går ihop är det inte för att vi hjälper för många människor utan för att fördelningspolitiken är skev. Det är inte konstigt att integrationen går dåligt när resurserna är så knappa, de enorma skattesänkningar som genomförts senaste årtiondet märks nu på allvar. Lösningen borde vara att reformera skattepolitiken så att samhället går runt och därutöver tillåter reella sociala satsningar. Inte ställa välfärden mot invandringen.

Det är hjärtskärande läsning att så många ledare i socialdemokratin tycker att svaret är minskad solidaritet när partiets värdegrund pekar på mer.