Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Felix Finnveden: Bara ett arbetarparti kan stoppa SD

Idag den nionde november är minnesdag för kristallnattens förföljelser av judar i Nazityskland. Under kristallnatten tillfångatogs mellan 20 000 och 30 000 judar för att sändas till koncentrationsläger och 7500 judiska affärer slogs sönder. Händelserna betraktas av många som starten för förintelsen.

För 30 år sedan idag föll Berlinmuren. Murens fall är början på slutet för Sovjetunionen. I Berlin har firandet nu pågått i en vecka och lockat hundratusentals besökare.

Kristallnatten och Berlinmurens fall är två historiska händelser som satt djupa spår i vår västerländska identitet. Den ena händelsen minns vi som en symbol för något av de hemskaste och brutalaste mänskligheten någonsin gjort, och den andra för frihet.

Paradoxalt nog är det också idag tre år sedan som det stod klart att miljardären, mobbaren och murbyggaren Donald Trump vunnit det amerikanska presidentvalet i USA. Det är paradoxalt för att Donald Trump bygger sin retorik på ett populistiskt hatbudskap som historien borde lärt oss att vända ryggen. Så här ser exempelvis presidenten på invandringen:

"Varför kommer alla de här människorna från skithålsländer hit?"

Det är inte bara USA:s medborgare som väljer att lägga sina röster på populistiska ledare med fascistiska drag. Här hemma slår Sverigedemokraterna, SD, ständigt nya rekord i opinionsmätningarna och är numera farligt nära att bli största parti i Sverige och bland arbetarna i LO i synnerhet. SD är ett parti med nazistiska rötter och sett i historiens ljus finns det flera saker idag som påminner om Tyskland på 30-talet.

Att säga att livet i Sverige är tufft på samma sätt som i mellankrigstidens Tyskland är en överdrift. I det svenska samhället finns dock en allmän upplevelse av misstro mot demokratin och politiken som verktyg för förändring.

I en demokratiundersökning beställd av Forum för levande historia från tidigare i år uppger tre av fem att de anser att demokratin i Sverige har försvagats. Bara nio procent ansåg i undersökningen att de var mycket delaktiga i demokratin. Lägg till skillnaden i välfärdstjänster mellan stad och land, ökande klassklyftor, de skenande vårdköerna och gängkriminaliteten så har vi en giftcocktail som passar SD utmärkt.

Det finns dock ett säkert sätt att knäcka trenden. Socialdemokraterna, S, måste återuppbygga sitt förtroende som arbetarrörelsens parti.

Problemet är att S bakbundit sig själva i Januariavtalet och genomför just nu en politik som ökar klassklyftorna och försämrar livet för arbetare. Den pågående slakten av arbetsförmedlingen är ett allt för övertygande exempel på det.

Ibland hörs röster inom S om att partiet saknar en berättelse, och att det är därför partiet känns så vilset. Det är inte sant, berättelsen finns där och det är en berättelse om jämlikhet och framtidstro. Problemet är att partiet fastnat i en trianguleringskurva som driver partiet allt längre ifrån sin egen värdegrund.

För att bryta spiralen och stoppa historien från att återupprepa sig måste S använda åren fram till nästa val för att formulera en politik som hänger ihop med partiets berättelse. En politik som reformerar samhället efter människors behov istället för marknadens.