Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Felaktig bild av Sverige skapar förvirring på asylboendena i Kall

Okunskapen om det svenska systemet orsakar förvirring på boendena i Kall.
Många var av tron att det skulle bli betydligt lättare att komma in i samhället.
– Jag fick en chock över hur många flyktingar som är här. Nu förstår jag att det kommer ta tid för mig att få börja studera och sådana saker, säger Moaz, 21 år, från Damaskus i Syrien.

Annons

När LT besöker Kallgården på onsdagen så pågår registrering av de 75 asylsökande som har kommit till boendet. Flera barn leker med enkla leksaker från en låda i ett separat rum, medan de vuxna ställer alla tänkbara frågor till en ensam person i personalen – en frivillig.

– Många är ivriga och vill direkt sätta sina barn i förskola och skola. De vill ha allt på en gång. Då får jag försöka förklara hur det fungerar, säger kvinnan till LT.

En man från Afghanistan frågar hur man lättast tar sig till Finland.

– Det är bara vildmark här. Jag tror Finland är bättre. Där kan vi få ett bra liv, säger han, varpå kvinnan i personalen får förklara att det finns ännu färre stora städer i Finland.

Andra kan inte slita sig från berget där bortanför sjön.

– Det är så vackert här. Jag vill stanna. Jag vet att det kanske inte blir så, men jag vill det, säger Siyam Mustafa Siraj, 11 år, från Etiopen.

Hon har kommit till Sverige med mamma, pappa och sina sex systrar. LT träffar familjen på Kall Auto Lodge. Siyam talar bra engelska och tolkar åt sin pappa. Han var jagad av regeringen och därför flydde familjen landet.

– Du ser vad de har gjort med hans hand? Den är förstörd eftersom de slog honom med en stekpanna. Åker han tillbaka så blir han dödad, tolkar Siyam.

Familjen hoppas på en trygg framtid i Sverige.

– Jag är glad, min familj är glad över att vara här. Sverige är ett bra land och jag hoppas att jag får gå i skola och att jag får leva mitt liv här, säger Siyam.

Moaz från Syrien träffar vi på Kallgården. Han är en 21 år gammal universitetsstudent från miljonstaden Damaskus.

– Det var paradiset innan kriget. Allt var så vackert. En underbar stad, säger han.

Men när kriget kom blev han tvungen att fly.

– Mina föräldrar är kvar i Damaskus. Jag är så rädd för deras skull. Mina bröder har jag i Saudiarabien dit de kom för sex år sedan, berättar han.

Han åkte själv över Medelhavet och anlände till Grekland. Därefter har han tagit sig vidare upp genom Ungern och Österrike.

– Jag lämnade för 50 dagar sedan. Regeringen krävde att jag skulle kriga för Assad, men det ville jag inte. Han förtrycker vårt folk.

Bilden av Sverige som målades upp när han köpte biljetten över havet stämmer dock inte.

– Jag fick en chock över hur många flyktingar som är här. Nu förstår jag att det kommer ta tid för mig att få börja studera och sådana saker. Det var inte det jag fick höra.

– Jag gillar Sverige, det är ett land som vill hjälpa människor. Men när kriget i mitt land tar slut så kommer jag att åka tillbaka. Jag saknar Syrien redan.

Läs också: Asyltrycket sätter press på skolan i Kall: "Måste vi hitta nya lokaler?"

Läs också: Kallborna: "Ingen har blivit informerad om att byn skulle tredubblas i storlek"