Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fattigare skola med avgifter

När avgifter för utomeuropeiska studenter infördes störtdök andelen så kallade tredjelandsstudenter vid landets högskolor och universitet; i ett slag försvann åtta av tio studenter.

Annons

Till höstterminen 2011 minskade söktrycket till Mittuniversitets internationella kurser med 90 procent, ett av de kraftigaste rasen i Högskolesverige.

Att regeringen valde att stänga just högskolans dörrar mot omvärlden var särskilt beklagligt, ty få miljöer är så naturligt gränslösa som den högre utbildningen. Internationalismen sitter i väggarna; studenter läser kurslitteratur av franska, sydafrikanska och japanska författare; svenska universitet odlar kontakter med universitet i världen; många lärare har forskat utomlands.

Att tillsammans med gäststudenter från Egypten och Kamerun lära sig om de politiska villkoren i unga afrikanska demokratier, tyngd av det koloniala arvet, adderar helt klart en extra dimension till undervisningen. Det kan jag själv intyga.

En annan erfarenhet är att det inte är några dussinstudenter som väljer att flytta till en annan kontinent för att studera. Kanske bär man förutom sina egna förväntningar också på stora förhoppningar hemifrån. Därför vill det till att man lägger manken till och gör det bästa av tiden utomlands.

Nu har två år gått sedan avgifterna för utomeuropeiska studenter infördes, och siffror som TT redovisade på fredagen visar att det fortfarande är betydligt färre långväga studenter som kommer till Sverige. De lärosäten som har återhämtat sig bäst och lockat flest betalstudenter är som väntat stora och kända universitet som KTH och Chalmers. Dessa skolor har alltid en magnetisk dragning i kraft av sitt goda renommé. För de mindre högskolorna och universiteten är återhämtningen svagare.

Ett genomgående tema i regeringens högskolepolitik har varit att underminera de mindre lärosätenas ställning. Återigen ser man ut att ha lyckats.

Annons