Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farligt läge sen Krim blivit ryskt

Annons

Putin startade konflikten. Han ska inte få stå som segrare. Så avslutar liberala Dagens Nyheter sin huvudledare i går. Även om det entydigt skulle vara sant, vilket kan ifrågasättas, är det i varje fall ingen bra utgångspunkt för att finna en fredlig lösning.

Frågan är när det hela började? Var det kanske när Sovjetunionen upplöstes på ett sätt som utlöste nationalistiska utbrott som tvingade ryssar i tidigare Sovjetrepubliker som Tadzjikistan och Azerbajdzjan att åka till Ryssland. Det mångkulturella var den positiva faktorn i diktaturens Sovjetunionen. Det faktum att ukrainare och ryssar så länge kunnat leva i fredlig samverkan i Ukraina är en synbar effekt av detta.

Den nationalism som förstärkts efter Sovjets fall, både rysk och annan, är inte mindre farlig för det.

Så vem började. Anna Arutunyan beskriver i gårdagens DN Ukrainas val mellan EU och Ryssland som ett val mellan pest och kolera. Det är väl ingen tvekan om att det akuta problemet började där.

Arutunyan skriver: "Ryssland agerade förstås på ett fasansfullt sätt genom att förvandla uppgörelsen till ett nollsummespel och pressa Kiev. Men EU agerade också oansvarigt genom att egga upp demonstranter och medvetet ignorera de våldsamma, högerextrema grupper som hade smugit sig in i de tidigare fredliga protesternas avantgarde. Men trots allt kan Putin 2013 inte ha förutsett det blodbad som skulle inträffa och det kaos som skulle bli följden – ett kaos som han nu utnyttjar till att inkorporera Krim."

Så långt den rysk-amerikanska journalisten Arutunyan, som menar att Putin nu agerar för att blidka sina hökar. Hon är rädd att Putin släppt loss genuint imperialistiska krafter som snurrar allt fortare bortom hans egen kontroll.

Nog finns det anledning till oro. Gårdagens besked från Kreml var glasklart. Krim, inklusive flottbasen Sevastopol, kommer att bli en del av Ryssland.

Vi kan vara rätt säkra på att det sker i enlighet med folkviljan på Krim. Men för den skull saknas inte problem. Bara att ta sig ner till Krim kommer att bli besvärligt för ryssarna, även om vi kan räkna med att det på sikt både kommer att byggas gasledningar och en bro från det ryska fastlandet.

Världen behöver inte fler gränser utan färre.

Det går inte att komma ifrån att brottet mot folkrätten inte överträffar det som Nato begick när man 1999 bombade Belgrad och Kosovo utan FN-mandat, för att senare ensidigt bryta ut Kosovo ur Serbien.

Fokus bör nu läggas på att få stopp på vidare annektioner. Västvärlden borde, trots sin kritik av Putin, göra sitt till för att få en ukrainsk regering som den ryska minoritetsbefolkningen kan lita på. Dit förefaller det långt i dagens farligt upphetsade läge.                           

Svante Säwén

Annons