Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familjens lovande markaffär slutade i tvist med kommunen

/
  • Det har knappast varit rusning efter kommunens tomter i nordvästra Järpen, som ursprungligen ägdes av Tegefors Werk och avstyckades 1939. Ändå intas en hårdnackad linje att kunden får betala extrakostnader som uppstår.  Foto: Elisabet Rydell-Janson

Vilka extrakostnader ska man vara beredd att ta om man köper en tomt av Åre kommun? Och är det tomter eller råmark som säljs?

Annons

Det är frågor som en barnfamilj som vill flytta till Järpen brottas med sedan den avstyckade tomten de skulle köpa visat sig sakna nödvändiga hörnmarkeringar som kommunen påstod fanns.

Nu tvistar parterna om vem som ska betala.

– Man tycker att kommunen borde gradera upp sina tomter. Annars ska de inte sälja dem som tomter utan som råmark, säger den besvikna kunden, som inte vill gå ut med namn i tidningen. Så vi kallar honom Anders.

Anders berättar om markaffären med Åre kommun, som först lät så lovande men snart utvecklades till en tvist om extrakostnader.

Familjen bor i dag på en gård i Åre kommuns västligaste delar, vackert men långt från all form av service. När de två barnen börjar skolan kommer det att bli alldeles för besvärligt att bo kvar.

Därför beslöt de att flytta till centralorten Järpen där Åre kommun annonserade om tomter till salu på sin hemsida. De hörde sig för och fastnade för en avstyckad tomt i utkanten av Järpen. Priset låg på cirka 114 000 kronor men kostnader för el- och VA-anslutning skulle naturligtvis tillkomma och mer än fördubbla kostnaderna.

Familjen beställde hus och i samband därmed behövdes en nybyggnadskarta för bygglovet. Det var då problemen började. När ombudet för husfirman kom för att göra kartan fann han inte de hörnstolpar som skulle finnas enligt kommunen. Kommunens tjänstemän förklarade att tomten var gammal, avstyckad 1939, men stolparna fanns kvar under marken. Så rådet Anders fick var att åka tillbaka med metalldetektor och söka rätt på dem. Ombudet åkte men fann inga stolpar nu heller. Det fanns inga.

Anders började bli fundersam. Nya markeringar betydde att lantmätaren behövde kallas in, vilket skulle innebära en merkostnad på kanske 16–17 000 kronor. Vem skulle betala? Kommunen intog nu en obeveklig attityd: det här skulle kunden betala.

Anders kom ingen vart med sina invändningar och övervägde ett tag att avbryta affären, men det känns inte heller bra.

Historien har fått honom att undra hur kommunen värderar sina egna medborgare.

– Här kommer man som barnfamilj, vill bygga hus, flytta in och sätta barn i skolan, man känner sig inte särskilt välkommen.

Mer läsning

Annons