Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Europa i Hässleholm och Sverige i EU

Annons

Nordskånska Hässleholm är praktiskt för bilister, ringleden gör att man slipper bila genom staden. För tågresenärer är Hässleholm en ort man bara passerar, eller byter tåg. Men i augusti är Hässleholm en viktig stad där man bör stanna, gärna i några dagar.

Också de minst politikintresserade känner till politikerveckan Almedalen på Gotland, ett evenemang som vuxit över alla breddar, en ideologiernas Kiviks marknad, en politikens ståupp-festival, gratisätarnas och rosévin-bäljarnas julafton. Det är långt från Almedalen till Europaforum i Hässleholm. Det är Sveriges största mötesplats för diskussion av Europa, EU och europapolitik. Europaforum är skapat av den outtröttlige österrikiske invandraren Lorenz Pucher. I år stod det dynamiska Polen i blickcentrum.

Europa är värd en diskussion. Ungdomsarbetslösheten är oroväckande hög. Tillväxt och välfärd är inte längre självklara begrepp. Samtidigt flyr hundratusental människor från krig och fattigdom till detta vårt Europa.

I Hässleholm möts alla människor som är intresserade av vad som händer med vår kontinent. Alla och alla förresten, i år fanns inte en enda regeringsrepresentant närvarande. Grattis, det är första gången på ett dussin år! Var det 2020 som Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet?

Bortsett från absent friends i regeringen fanns det gott om intressanta personer i talarstolen/paneldebatterna. Jo då, Jens Nilsson (S) var där och skötte sig alldeles utmärkt inför gymnasieungdomars kunniga frågor. En annan sak som diskuterades mellan skål och vägg – mest skål får jag tillstå - var om Jens Nilsson är den sämst klädda av alla EU-parlamentariker. Fast i stenhård konkurrens, som någon påpekade. Själv underströk jag att denne Jens Nilsson är Norrlands enda EU-parlamentariker, vilket förvånade både till höger och vänster. Mer än halva Sveriges yta har en enda representant i Europariksdagen.

Socialdemokraterna ansåg länge att vi svenskar var lite för fina i kanten för att vara med i den europeiska klubben.

Sveriges nej till EEC kan härledas till Tage Erlanders viktiga tal den 22 augusti 1961 inför Metalls kongress. Det så kallade Metalltalet var skrivet av diplomaten Sverker Åström och påläggskalven Olof Palme. Det var ett olyckligt tal som höll Sverige utanför Europa för en lång tid.

Olof Palme upprepade ett trefaldigt nej 1971 till EG. Sverige kunde inte vara med på grund av neutraliteten, ville inte vara med på grund av suveräniteten och behövde inte vara med på grund av den höga välfärdsnivån och den svenska modellen. Det var hybris som självbild.

Ingvar Carlsson vände på klacken och plötsligt var vi med. Fast inte riktigt. Finland och Österrike som gick med samtidigt har den gemensamma valutan euro, inte vi. Och vi har aldrig haft några toppbefattningar i EU – kommissionärer räknas inte eftersom de fördelas ländervis. Är svenskar mindre kompetenta än andra länders politiker? Är vi mindre äregiriga än andra? Eller känner vi inte riktigt för det där med Europa och Europatanken? Är Sverige ett förmyndarsamhälle som leder till handlingsförlamning. Var finns den svenska entreprenörsandan?

Kring dessa ämnen diskuterade jag i min föreläsning: ”Varför finns det inga svenska rörmokare i Polen men så många polacker på toppjobb i Bryssel?”.

Den rubriken kan ni ju själva fundera över när ni sitter där i lungan ro ute på förhoppningsvis myggfria älgpass.

Annons