Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett turbulent dygn

Annons

Söndag kväll strax före klockan 20; 21 000 trönder på Lerkendal skanderar ”Erik Hamrén, Erik Hamrén, Erik Hamrén” och den svenske mästertränaren, med cigarr i mun, tar några danssteg framför tribunen där supportrarna I ”Kjernen” håller till. Hyllningarna vill aldrig ta slut. Erik Hamrén har tagit guldet tillbaka till Rosenborg och Trondheim där det, enligt trönderna, alltid ska finnas.

Måndag vid lunchtid; Erik Hamrén träffar Lars-Åke Lagrell, Svenska fotbollförbundets ordförande, på Vaernes flygplats några kilometer utanför Stjördal för att diskutera jobbet som svensk förbundskapten.

Se, det var ett turbulent dygn på många sätt för Hamrén, 52, och alla Rosenborgssupportrar, som verkligen älskar Hamrén för det jobb han gjort på kort tid i klubben. Hur det här dramat ska sluta; jag har faktiskt ingen aning fastän jag tycker att jag borde veta. Men min gissning är att Erik Hamrén blir Sveriges nye förbundskapten. Lagrell var nöjd med mötet och det ska man nog ta på största allvar.

Jag träffade Erik Hamrén i månadsskiftet maj/juni förra året, bara dagarna efter att han anlänt till Trondheim som nykorad danskt mästare i Ålborg. Vi hade ett långt samtal om det som varit och det som väntade. Erik såg verkligen fram att komma till en klubb med muskler men som haft svårt att hitta tillbaka till det som givit så stora framgångar på såväl hemmaplan som internationellt.

Men han visste att klubben stod inför en generationsväxling som måste genomföras och det såg han som den största utmaningen i jobbet.

Men Hamrén vidtog nödvändiga åtgärder under det långa vinteruppehållet, bland annat blev det ett större säkerhetstänk i lagbygget, och resultatet lät inte vänta på sig. När hemmaligan sparkade i gång igen staplades segrar och oavgjorda matcher på varandra, många poäng togs trots att laget var satt under hård press.

Hamrén hade skapat ett gäng vinnarskallar, ”spelarna visade attityd”, som han så stolt summerade match efter match. Det blev 26 matcher i följd utan förlust, redan fem omgångar före slutet var guldet säkrat. När en omgång återstår är Rosenborg 15 poäng före tvåan Molde. Första stenen i det nya Europabygget är lagd. Nu ska det byggas vidare...

I söndags hade jag ett nytt långt möte med Hamrén (och några av hans medhjälpare) bara timmarna före sista hemmamatchen för året (mot Ålesund) och den stora guldfesten på Lerkendal. Hamrén var, som vanligt, på ett strålande humör. Men om förbundskaptensjobbet hade han inte mycket att säga mer än det han sagt varje gång han fått frågan de senaste veckorna. ”Smickrande”. Men han sa också att han var överraskad över att hans namn fanns med i diskussionen. ”Jag har väl aldrig varit förbundets man...”.

Men efter ytterligare en seger, pokalutdelning, ett konfettidränkt Lerkendal, raketer, cigarrer, en del skumpa och ”det här vill jag göra om 2010” satt han några timmar senare och snackade förbundskaptensjobbet med Lars-Åke Lagrell en hel eftermiddag. Det som talar för svenska landslaget är att Hamrén är intresserad, uppgiften är mycket prestigefylld (en sån här chans får han bara en gång) samt inte minst familjesituationen. Hustrun Agneta finns fortfarande kvar i Mölnlycke utanför Göteborg liksom två tonårsdöttrar. Och där vill de bo, det är där de har sina liv.

Rosenborgs chans i den här matchen är att Hamrén är en lagbyggare som trivs alldeles utmärkt på träningsfältet. Det passar bättre i ett klubblag än ett landslag. Han är dessutom väldigt nyfiken på hur långt han kan utveckla den här truppen. Och på Champions League. Och eftersom han redan sitter i förhandlingar med klubben om en fortsättning efter 2010 har han trumf på hand!

Samtalen fortsätter – på alla fronter.

Mer läsning

Annons