Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett requiem över Färgfabriken Norr

/
  • I Hreinn J Stephensens
  • Två stora fåglar flyger i luften i Hildur Margarétardóttirs
  • Två ton salt sätts i rörelse av två stora byggfläktar i Magnus Sigurdarsons
  • Drömfångar för isländska mardrömmar av Hildur Margarétardóttir.
  • Ingvar Högni Ragnarssons videokonstverk går direkt till hjärtat och gör att man får krisen under skinnet.
  • Otroligt snygga men med ett obehagligt innehåll är Pétur Thomsens foton där grävskopornas spår bildar dekorativa mönster i det våldtagna landskapet. (Pétur Thomsen, Imported Landscape, AL3 1d,  Kárahnjúkar, Iceland, 2003. Archival Inkjet print. Courtesy of the artist.)

Annons

På Färgfabriken Norr visas sista utställningen i Färgfabrikens regi. "Nordens U-land? – Isländsk konst i kristid" handlar om konstnärliga strategier, som i förlängningen berör Islands ekonomiska och sociala kris. Projektet berättar en del av den komplexa historien om en av de första nationerna som kollapsade i den senaste ekonomiska krisen.

– Utställningen är en del av ett försök att ge perspektiv på de senaste årens händelser på Island i vid mening. Jag tror att konstnärer, av tradition, har en känslighet för kulturella och politiska svängningar, kanske för att de representerar sig själva och inte någon institution, myndighet eller liknande. De har inga plikter förutom mot sig själva. Ett konstverk kan fungera som termometer på samtiden, säger utställningens curator Jonatan Habib Engqvist om bakgrunden till projektet.

Tio isländska konstnärer, varav en konstnärsgrupp, deltar med verk som på olika sätt relaterar till eller kommenterar utvecklingen på Island de senaste åren.

Det är en svart närvaro genom hela utställningen. Det blir symboliskt en storslagen undergång för Färgfabriken Norr. I dödsriket gottas det i socialrealism och jag kan även tycka att det blir en romantisering av förfall av material välstånd.

Utställningen har på många plan ett sado-masochistisk förhållningssätt. Det pillas hål på sårskorpan gång på gång på gång. Upp med krisen och vältra er i den, gör något kreativt av den! Det är bra eftersom det många gånger visar att ur kris kan intressanta saker hända då man ställs för nya utmaningar.

Det är mycket ljud och oljud i utställningsrummet. Mycket pockar och trängs om uppmärksamheten.

Ragnar Kjartanssons videoverk tar plats. "Colonialization" (2003)är en farsartad kommentar till Islands ”postkoloniala” förflutna där scener med en dansk Markis de Sade som smiskar en trasbeklädd isländsk träl korsklipps med samtida vykort från Köpenhamn som sakta täcks med tjock röd färg.

"Satan is real" är en tragisk, repetitiv uthållighetsövning, vilket är något som kommit att känneteckna Kjartanssons konstnärskap alltmer den senaste tiden. Nergrävd till midjan spelar han frasen "Djävulen är verklig, han arbetar för mig" om och om igen, medan barn lojt slickar på glasstrutar, tittar på en stund, innan de får syn på en hund som verkar roligare och springer ur bild.

Den senare tilltalar mig mest då jag tycker det är intressant att han vågar kasta sig ut och inte ha någon färdig regi. De skulle även vara intressant att höra flickan som går och äter glass på gräsets tolkning av vad hon är delaktig i.

Ingvar Högni Ragnarssons tre undanskymd verk "Ravens, Raven, Poles" tycker jag är utställningens höjdpunkt. Verken består av tre stora dukar med video. Vid första anblicken kan man tro att det är stillbilder men då man sitter ner på träbänken och ger det tid kommer fåglar och en cykel förbi i bild. Ingvar har bland annat filmat vid en fabrik och ett bostadsområde som började byggas men där arbetet har stannat av. Där det borde vara full aktivitet är det stillsamt som i graven och inte ett spår av aktivitet annat ännågon enstaka fågel .

Ett stillsamt men otroligt talande konstverk som går direkt till hjärtat och gör att man får krisen under skinnet.

Pétur Thomsens foton med landskap direkt fast spikade på väggen är otroligt snygga med sina knivskarpa grävskopor. Högar av sand, grus och traktorspår blir vackra mönster. I två av hans foton finns det även en aurabelysning bakom bilderna som gör sig bra med fotot.

Utställningen "Nordens U-land? Isländsk konst i kristid" är enhetlig och konstverken stämmer så väl överens att det skulle kunna vara en och samma som har gjort dem.

Tack Färgfabriken Norr, ni avslutar med flaggan i topp.

Gå och se en spännande utställning.

Annons