Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett intellektuellt konkursbo

/

Annons

I goda som dåliga tider – en skattesänkning kan aldrig komma olägligt. Det är så vi har lärt känna regeringen Reinfeldt, uppfylld av en närmast fundamentalistisk tro på skattesänkningens välgörande effekter.

När vårpropositionen presenteras i dag finns ett femte så kallat jobbskatteavdrag inbokat. Dessutom planerar borgerligheten för sänkt restaurangmoms och en högre skiktgräns för statlig inkomstskatt. Tanken är som vanligt att sätta fler i arbete.

Men om folk väljer att jobba mindre som ett resultat av skattesänkningarna? Ja, för ett småbarnshushåll med två goda inkomster kan det mycket väl bli resultatet av borgerlighetens ”jobblinje”. Skattesänkningarna låter stressade föräldrar att gå ner på deltid utan att lida någon nämnvärd ekonomisk förlust. För löntagare i de högre inkomstskiften är det alltså högst tveksamt att mer pengar i plånboken ökar drivkrafterna till arbete. När försörjningen har säkrats är det andra saker i livet som prioriteras, till exempel att kunna hämta barnen lite tidigare från förskolan. Så blir resultatet färre arbetade timmar – tvärtemot regeringens ambition.

Det är således skillnad på att sänka skatten för en undersköterska med 17 000 kronor i månadslön och en civilingenjör med 40 000. Men regeringen gör som den brukar, sänker över hela linjen. Inför nästa års budget lägger man till och med ett extra fokus på de höga inkomsterna.

Man undrar: När är det nog? När ska regeringen komma med något annat än sänkt skatt? Det saknas inte direkt punkter på göra-listan: Sverige behöver nya bostäder, fler tågspår, fler platser i vuxenutbildningen, fler huvuden inom demensvården. Att fråga en borgerlig politiker efter något annat än skattesänkningar är dock lika meningslöst som att fråga ledningen för Volvo när den ska sluta bygga bilar.

Olika varianter på sänkt skatt – det är borgerlighetens förkrympta affärsidé. Punkt.

Som socialdemokrat är det förstås frustrerande att bara kunna se på när statens resurser används till att möjliggöra för välavlönade att gå ner i arbetstid samtidigt som kroniskt sjuka måste kämpa för att komma in på socialbidragskontoret och arbetslösa tvingas slava i fas 3 för några ynka tusenlappar. Så här bygger vi inte land, så här vidgar vi klyftorna.

I dag debatterar riksdagen regeringens vårproposition. Då förväntar vi oss att Socialdemokraternas Tommy Waidelich skärper tonen och tydliggör alternativen. Alltså, inget mer beröm om hur förträffligt Anders Borg skötte sig under finanskrisen. Bara stenhård oppositionspolitik.

Annons