Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett häftigt kursbyte – övre halvan nästa

Efter en tuff resa med nattåget till Göteborg och vidare anslutning kom jag till Påskbergsvallen i Varberg.

Annons

Rödögd och sliten mötte jag två ÖFK-ledare som hade hoppats se en annan utsänd reporter.

Det hade gått över tio månader och ett antal bortaresor sedan jag såg ett ÖFK-mål på bortaplan senast – Thomas Boakyes högerkanon på Studenternas i Uppsala, för att vara exakt.

De här herrarna var väl medvetna om den statistiken. Under den här perioden – som nådde kulmen vid 0–4-förlusten i Landskrona tidigare i höst – har jag med glimten i ögat fått höra att jag är allt från otursgubbe till digerdöden personifierad.

Efter tio minuter av matchen i Varberg och vad som kändes som ett dussin svettiga Petter-räddningar kunde jag se förloppet framför mig. Det var samma film igen.

"Dålig start fällde ÖFK igen. Spelet såg bra ut men ÖFK lyckades inte vända underläget mot svårspelade Varberg", står det i matchreferaten. Kvalstrecket kryper upp i knät och i kommentarsfälten försöker höstbuttra surjämtar att övertrumfa varandra i negativa analyser.

Nu blev det inte alls så. Och helt klart är det något som har hänt i detta ÖFK. Ett kursbyte från stressad nykomling till formstarkt höstlag med mycket goda möjligheter att nå övre tabellhalvan.

Identiteten finns kvar. Ett bollskickligt lag med en klurig uppställning. Och visst går det fortfarande att sätta etiketten "naiv nykomling" på laget.

Skillnaden finns i detaljerna. ÖFK har lärt sig av en del misstag och korrigerat längs vägen.

Istället för att prompt försöka spela och passa sig ur varenda situation – gärna genom motståndarförsvaret och runt målvakten – finns det andra alternativ.

Nu finns det forwards i truppen som kan ta emot och fördela boll i ett rakare spel. Nu blir det fler chanser på fasta situationer när korthörnorna verkat landa i papperskorgen. Nu kan vi slå fast att värvningarna av Craig Barr och Marcus Törnstrand höjt försvarsspelet minst ett snäpp. Inget insläppt spelmål på en månad – vad sägs om det?

Jag vet att många skakar på huvudet åt positionsbytet på Ammar Ahmed. Det har jag också gjort. Men när det ser ut som mot Sundsvall, att fysiken hos Eder Lopez och Sam Mensah knäcker ett av seriens bästa mittfält samtidigt som Ammar får en friare roll längre fram i banan, då är det svårt att gnälla.

Graham Potter hade nog velat spela dem tillsammans på innermittfältet igen i en sådan här tuff bortakamp. Nu gjorde skador att Sam Mensah fick gå ned i backlinjen och han var som vanligt strålande. Jag vet fortfarande inte vilken position som är hans bästa – bara att han gör det väldigt bra på flera olika positioner.

När Taylor Morgan knoppade in 3–0 skrev många i matchchatten på op.se/ltz.se att kontraktet var klart.

Matematiskt är det förstås inte så. 21 poäng är kvar att spela om, med sju poäng ned till Varberg på kvalplats.

Men laget känns i dag alldeles för starkt och fyllt av kvaliteter för att en sådan dipp ska kännas rimlig. Då tror jag mycket mer på att övre halvan är inom räckhåll. Och konstaterar att det efter matchen var två ÖFK-ledare som erbjöd skjuts tillbaka till Göteborg.

De var ganska mycket gladare nu.