Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett elbolag mot två Toblerone

Annons

IF Metall kräver att Maud Olofsson sparkas från LKAB:s styrelse. Bakom kravet ligger Olofssons vägran att svara på konstitutionsutskottets frågor om Nuon-affären.

Men Maud Olofsson sitter kvar. I nuläget ser alla inblandade ut att gå fria i en av de största politiska skandalerna i svensk historia.

Bredvid Nuon-affären ter sig de gamla kända ”affärerna” som smått löjeväckande. Ändå har de fått mycket större konsekvenser för de inblandade. Ta ”Tobleroneaffären” till exempel, där det avslöjades att dåvarande arbetsmarknadsministern Mona Sahlin (S) gjort privata inköp, bland annat två Toblerone, på ett kontokort i tjänsten. Hon hade brutit mot reglerna, men hon hade lämnat in sina kvitton och betalat för sig efteråt. När avslöjandena fortsatte med obetalda parkeringsböter och skulder hos kronofogden följde ett hittills oöverträffat mediedrev som tvingade Mona Sahlin att avgå.

Den mest kortlivade S-ledaren Håkan Juholt lät staten betala hela hyran för den lägenhet som han delade med sin sambo. Förundersökningen lades ner eftersom det saknades regler för riksdagsledamöternas hyror. Men affären växte till en lavin. Även Juholt tvingades till slut avgå, i sanningens namn inte bara på grund av hyrorna, utan också för hans alltmer svajande sätt att leda partiet.

Sedan kom Nuon. Mitt i brinnande finanskris godkände förra näringsministern Maud Olofsson (C) en affär för 97 miljarder, motsvarande en tiondel av den svenska statsskulden, trots varningar från en analytiker på näringsdepartementet.

Men mest anmärkningsvärt är att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg säger att de fick reda på affären genom medierna, trots en bestickande promemoria från en nyckelperson i affären, där det framgår att de gett sitt godkännande: ”Finns ej skäl att säga nej till affären”. Ord står mot ord. Antingen ljuger statsministern och finansministern eller så ljuger förra näringsministern.

En uppenbar skillnad mellan Nuon-affären och de tidigare är att den inte rör politikernas privatliv. Effekterna av den berör däremot alla svenskar personligen. Köpet av Nuon kom att leda till en förlust på 30 miljarder, eller drygt 3 000 kronor per svensk. Juholts månadshyra ter sig tämligen obetydlig i jämförelse. För att inte tala om Sahlins Toblerone. Ändå har båda tvingats avgå.

Fredrik Reinfeldt sitter kvar. Anders Borg likaså. Maud Olofsson har kritiserats av Konstitutionsutskottet, men sitter kvar i LKAB:s styrelse. Vad säger det oss? Bland annat att svenska medier är bra på att springa på tips om bagateller - men sämre på att avslöja politiska mörkläggningar.