Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett besök som lämnar spår

/
  • Den alltid vaksamma Fröken Smilla kollar läget medan Cicero mumsar vidare ur matskålen.

Nu är det spring i benen. Och snabba kast, hit och dit. Skåprensning, handdisk och omplockning i cd-ställ och dvd-hylla.

Annons

Det ser ut ibland som om vi har haft inbrott, när barnbarnet har varit på besök.

Jag är ganska slut efter ett par timmar. Men E. hämtar snabbt ny energi i en flaska fullkornsvälling och sedan är det full huggning igen.

Min dataskärm ser numera ut som om den blivit insmord med smör efter pekandet på ”djake, hömla, bebe, biiilen” och allehanda trevligheter.

Våra två katter tycker nog att ”vilda bebin” borde sitta i bur när hon är hemma hos oss. Fröken Smilla är mycket vaksam och släpper aldrig E. med blicken medan Cicero är mer följsam och tillhandahåller sin svans som ett handtag ibland. Han älskar alla människor, oberoende av storlek. Han kan till och med fördra sin ”pudelkusin” Robban som tillhör min son och hans sambo.

Men där går gränsen för Smilla. ”Om ni tänker släpa hem några fler skällande, skrikande, lurviga, galopperande, dreglande, prylkastande varelser, var vänliga och varna mig i god tid hädanefter”, brukar hon antyda med svansen vajande på ett mycket talande sätt. Oftast uppstår hon i form av en puckel under mitt täcke.

Vi var alla oroliga till en början att E. kunde vara allergisk mot pälsdjur eftersom det finns hos både mamma och morbror, men hon är frisk som en nötkärna. Eller nötskrika att döma av röstresurserna.

Det är alltid lika kul när hon kommer och ringer på dörren. Och när jag öppnar den och möter hennes blick blir jag så lycklig.

I lördags när hon kom sa jag som vanligt ”hej mommes gulltjej” och då tittade hon på mig, tog bladet från munnen – eller nappen, då – och ropade högt och glädjestrålande inåt lägenheten: Moffe!

Undras om det finns plats under täcket hos Smilla...

Mer läsning

Annons