Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erik överlevde polion

Det är 75 år sedan polioepidemin bröt ut i landet. Erik Sundström drabbades men överlevde.

Annons

Erik Sundström var fem år när polioepidemin bröt ut 1938. Han bodde då på Frösön tillsammans med sin mamma, pappa och två syskon.

– Vi var många små grabbar som lekte i området, berättar Erik. Helt plötsligt en dag fick jag höra att min lekkamrat Lasse drabbats av polio i lungorna. Lasse blev då inlagd på Östersunds sjukhus innan han efter två veckor avled av sjukdomen.

När Eriks föräldrar fick reda på det så tog de en vecka ledigt och åkte till några bekanta i Karlstad. Redan efter två dagar i Karlstad drabbades även Erik av polio.

– Jag kunde inte röra mina ben och jag fick nedsatt styrka i händerna, säger Erik.

Han berättar att han blev inlagd på sjukhuset i Karlstad och där blev han kvar. Eftersom sjukdomen var så smittsam ville läkarna inte flytta patienterna. Erik fick då tillbringa två månader i ett rum som han jämför med en garderob.

Tiden på sjukhuset minns han som ensam. Hela familjen återvände till Östersund och den enda han hade hos sig var sin farmor.

Han berättar att hans farmor kom med tidningar, papper och penna det var bara då han fick träffa henne.

– Jag gick in för att lära mig läsa, det tog två månader, säger Erik.

Det var också efter två månader som han ansågs vara smittfri och Erik fick då flytta till barnavdelningen till ett större rum som delades med några andra grabbar.

På den nya avdelningen försökte sjuksköterskorna få Erik att röra på benen. Efter två veckor kom hans farmor in med en tårta, hon satte tårtan på ett bord på andra sidan salen och sa till Erik: "Kan du gå hit så får du hela tårtan".

– Det var inte lätt men med hjälp av stöd från sängar och väggar tog jag mig fram till tårtan, säger Erik.

Erik fick spendera ytterligare två månader på barnavdelningen innan han fick återvända till familjen i Östersund.

– Då flyttade vi från Frösön till en lägenhet på Brunflovägen. Där bodde vi bara i ett halvår innan vi flyttade till Stockholm.

När han vid 6-årsåldern började skolan behövde han inte gå på läsningslektionerna eftersom att han på egen hand lärt sig läsa. I stället gick Erik på slöjdlektioner för att träna händerna. När det blev dags för idrott gjorde sjukdomen sig snabbt påmind.

– När det var bollsporter på idrotten och det var dags att välja lag så blev jag alltid vald sist eftersom mina ben inte var så starka, säger Erik.

I dag är Erik drygt 80 år och bor i Sandviken utanför Gävle, trots att det var 75 år sedan han drabbades av polio så har han fortfarande några men.

– Jag har alltid varit svag i benen men jag har kunnat gå på dem och jag har viss förlamning av fingrarna på vänster hand. Två av mina nära vänner dog så jag kom lindrigt undan, säger Erik.