Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enkel brillians av Jan och Anna

I år firar vi att det är 200 år sen kompositören Robert Schumann föddes. Vi kan med all sannorlikhet se fram emot att få njuta av en hel del av hans fantastiska musik under året med olika konstellationer av musiker.

Annons

I måndags kväll var det dags i Ragunda kyrka för två nu i länet verksamma operasångare, Anna Hanning och Jan Löfgren, att ta sig an hans två sångcykler Frauenliebe und Leben och Dichterliebe. Båda verken är skrivna 1840 som nog kan betraktas som hans mest produktiva år när det gäller sångliga verk, 140 stycken fick han till under ett och samma år. Vi kan förmoda att de båda cyklerna var inspirerade av hans passionerade kärlekshistoria med den kvinna som det året blev hans hustru, Clara. De två fick kämpa många år för att få varandra, bland andra så var hennes far en stark motståndare mot parets vilja att gifta sig och de fick till slut söka juridisk hjälp för att få ingå äktenskap.

Musiken i de två cyklerna är naturligtvis högromantisk, ofta har pianostämman en direkt kontradiktorisk melodi mot texten som är både smärtsam och innerlig, förmodligen precis det som gör musiken så dramatisk och intressant att lyssna på. Det tillhör ovanligheterna att i Jämtland få möjlighet att få höra de två verken i sin helhet.

De båda opera/konsert sångarna, Anna Hanning och Jan Löfgren, hade tagit sig an verken med stort allvar och de var två väl förberedda sångare vi fick njuta. Skönt är att båda sjöng väldigt rent och med enkel tolkning lämna över till publiken att låta musiken gå in. Stefan B Nilsson visade vilken lyhörd musiker han är och följsamt kompade han de båda på ett mycket fint sätt. På något sätt lyckas han samla energin i rummet kring sitt lysande pianospel.

Annas koloratursopran har en härlig klang, djup och bred på samma gång lätt. Här kom hennes rösts befriande mustighet verkligen till sin rätt i Frauenliebe und Leben. Utsmyckningarna var lätta och tydliga och hennes tolkning av verket var chosefritt och enkelt utan att för den skulle bli mesigt. Mina favoriter för kvällen blev nr 5 som hade driv och framåtandra och nr 8 som vart plågsam i sin avskalade sorg.

Jan lysriska tenorröst får med åren en mognad som enligt min smak gör den mer och mer intressant. Styrkan i hans röst kommer verkligen fram i de starkare partierna och verket är i hans rösts längre register vilket säkert är utmanande men härligt för oss. I det krävande verket Dichterliebe får han utrymme att med samma enkelhet dramatisera texten utan att göra det för teatralt. Mina favoriter för kvällen blev nr 6 där hans röst visade sig snyggt klangfylld i det lägre registret. Nr 7 som är verkets mest kända sång gjorde han riktigt bra och nr 14 blev fint tillbakadraget och ömt.

Extra plus till Estrad Norr för ett så bra programblad med fullständiga texter och dess översättningar. Fler chanser att få höra denna konsert finns på torsdag i Stockesalen på Frösön och fredag i Näs församlingshem.

Mer läsning

Annons