Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Energisk NUG och sakral Gothe

Östersunds konstklubb utmanar med aggressiv och poetisk NUG på Ahlbergshallen. En sakral stämning vilar över Elisabeth Gothes genomarbetade måleri på Galleri Remi.

Annons

Ahlbergshallen 

Konstnären Magnus Gustafsson, alias NUG skrev in sig i konsthistorien 2009 (samma år som Anna Odell) med sitt kontroversiella verk "Territorial pissing", hans examensverk från Konstfack där en maskerad person sprayar ner en tunnelbanevagn för att sedan kasta sig ut genom ett krossat fönster på perrongen. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth var delaktig i hans genombrott då hon, efter att ha sett verket på konstmässan Market 2009, året efter hans examen, sa: "Jag tycker inte att det här är konst." Debatten växte, det skapade en vital och spännande diskussion kring kulturpolitiker och deras roll, kring makt och inflytande. Men också om den fria konsten och dess styrning av högre institutioner. Videoverket såldes till ett galleri. NUG har sedan dess haft fullt upp med utställningar på Konstakademien, i Berlin, Paris.  Nu visar han "Keep it clean" på Ahlbergshallen.

Doften av sprayfärg slår emot mig redan i trapphuset. Delar av rummet är inplastat och "skyddat" men färgfläckar har trängt in på gardiner och upp i taket. Några av besökarna samtalar om det. Det pratas högljutt om hur färgen ska kunna tas bort från taket. Det stryker omkring en kille i utställningen med rödbrunt skägg och fotograferar. Kanske det är NUG?

Första rummet är sprayat aggressivt med tunna linjer, som i en psykos. Det är gränslöst, enerverande, smutsigt men också vackert. En monitor står i trappen och visar videoverk. Av de som rullar är min favorit "The concept is fuck you". En gammal, vackert sliten, nött byggnad intas av svartklädda människor som sprayar tillsammans. Rytmiskt skakar de färgburkarna i ett regisserat stopp för att sedan fortsätta måla. Allt rullar sedan baklänges och byggnaden slutar där den började, ljus och orörd. Poetiskt, drömskt och vackert. Det andra rummet på Ahlbergshallen är mera vagt och oarbetat, jag saknar allt som det första rummet har. Målningarna är trevande och oengagerade. Som att det första rummet fick all energi och orken inte räckte till det andra rummet. Det första rummet – det fria, det andra rummet –det kommersiella? Kanske är den mansdominerade graffitikulturen, de urbana jägarna? Utställningen väcker slumrande, primala känslor lagrade långt in i ryggraden. 

Galleri Remi 

Elisabeth Gothes målningar på Galleri Remi är som ett livspussel. Alla hänger ihop i händelseserier om livet, släkt, vänner, djur och vardag, tråkigheter och glädje. Måleriet har en sakral stämning, skickligt och genomarbetat. De olika fläckarna har rytm och färgen rinner vackert då penseln doppats på paletten för att smetas av på duken i en regnbågseffekt av olika färger bredvid varandra. Det ger effekt och liv. Jag gillar ett av de äldsta verken mest, en djupröd målning som kunde vara en ikonbild. Hela utställningen är som ett helgonmåleri, men där helgonen borde sitta finns en katt eller ett fantasidjur. Det skapas alternativa, fria religiösa bilder som kan tänkas vara en upphöjning av natur, djur och människan.