Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En varg söker sin flock

Annons

Fredrik Reinfeldt (M) sade något anmärkningsvärt i tisdags. Erfarenheterna av att flytta statliga myndigheter till Norrland är inte bra, sade han. Det har visat sig att det inte alltid sker en flytt av hela myndigheten, utan bara delar av den. "Det finns möjligen skäl till detta", sade Reinfeldt lite kryptiskt. Jag tolkar det som att han inte tror på utlokaliseringar av myndigheter och att han förstår de myndighetschefer som vägrar flytta från Stockholm.

Det anmärkningsvärda är inte att han tycker så, utan att han säger det under ett valår. De flesta politiker brukar säga att staten ska finnas representerad i hela landet. Det anses politiskt korrekt att ställa sig bakom den principen, som grundar sig på ett gammalt riksdagsbeslut.

Men att regeringen har släppt ambitionen att sprida statliga jobb över landet syns svart på vitt i statistiken. 22 av 34 nya myndigheter som bildats sedan 2006 finns i Stockholm.

En annan sak är att de myndigheter som blivit utlokaliserade har en tendens att röra sig i riktning mot huvudstaden igen. Det påminner starkt om Junselevargens beteende. Vargtiken som sövdes och flyttades fyra gånger, men som varje gång hon vaknade började vandra tillbaka till sitt revir. Dock vandrade hon norrut, till skillnad från de statliga myndigheterna.

Det som gör att myndigheter börjar leta sig tillbaka till huvudstaden brukar vara att generaldirektören veckopendlar. 25 av 40 chefer på de största myndigheterna ute i landet bor inte på myndighetsorten. Följden kan bli att det öppnas ett litet kontor i närheten av det uppdragsgivande departementet: Ett kontor som med tiden växer organiskt och blir till ett ledningskontor.

Att det här inte är bra har Fredrik Reinfeldt alldeles rätt i. Men det går att göra något åt saken. Det är naturligtvis fler som söker en halvårslång projektanställning om arbetsplatsen ligger i Gamla Stan. Men om man kan erbjuda en fast tjänst så går det att rekrytera även utanför Stockholm. Det måste gå att fördela resurser till en myndighet på ett sätt som gör det möjligt att ha en långsiktig plan för personalförsörjning.

Det kanske bli dyrare, men i gengäld är lokalkostnaderna ute i landet ofantligt mycket lägre än i Stockholm.

I slutändan handlar det om politisk vilja. Tror man att det går att utjämna regionala skillnader genom att utlokalisera statliga arbetstillfällen så gör man det.

För det kan väl inte vara så att om man flyttar en myndighet från Stockholm så kommer den tillbaka, hur man än gör?

Annons