Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En underbart levande roman om Ellen Key

/

Lars Ardelius fantiserar i novellsamlingen ”Privata liv” hur Selma Lagerlöf våndas över sitt nobeltal, Goethe konverserar Berzelius och Emile Zola gör ett nervöst studiebesök på bordell tillsammans med sin hustru. Han insuper atmosfär och låtsas studera detaljer för att skriva romanen ”Nana”.

Annons

 

Det är inne att skriva fiktiva texter om döda gestalter. Kvickt och inspirerande när det inte blir för mycket smaskande på de döda eller i värsta fall ännu levande, som när Alexander Ahndoril gjorde radioteater av Käbi Lareteis och Ingmar Bergmans vardagsliv.

Om Ellen Key (1849–1926) finns mycket att återvinna; hennes egna böcker, biografier och så breven förstås. De välsignade breven som skrevs förr och sparades i bästa fall.

Ellen Key, fredsaktivisten, samhällsvisionären, pedagogen, folkbildaren, feministen, esteten, hennes idévärld omfattade allt mänskligt, brände i besvikelse en hel del av brevväxlingen med Urban von Feilitzen, den stora kärleken i hennes liv.

Den kyliga uppväxten i en patriarkal herrgårdsmiljö gjorde henne till lidelsefull motståndare mot aga. Samtidigt idealiserade hon hemmet och brasan som samlingspunkt och kunskapsförmedlare.

De pedagogiska idéer som hon praktiserade i Whitlockska skolan är radikala än idag: Avskaffa betygen! Förbjud läroböcker i skolan! Låt eleverna vara med och anställa sina lärare! Klasser på tolv elever möjliggör verklig individualisering och personlighetsutveckling.

Key har nyckeln till skolans problem skrev Maria Bergom Larsson i Ordfront för några år sedan. Ellen Key var en på alla sätt passionerad människa och det är passionen som är huvudspåret i Anneli Jordahls bok ”Jag skulle vara din hund”.

Den mångåriga förbindelsen med Urban von Feilitzen utspelar sig till stor del i brevform och korta, förstulna möten i Stockholm, eftersom Urban inte är fri. De delar intresset för litteratur och tidens stora frågor, men det blir tydligt att Ellen, trots sin känslomässiga läggning, är honom överlägsen i analysförmåga och intellektuell skärpa.

Hon blir kanske lite utnyttjad men det blir hon så gärna, bara hon får honom hel och hållen och får uppfylla sin kallelse som kvinna. Att bli mor. Det blir aldrig så. Urban kommer inte loss från gods, äktenskap och barn, förälskelsen falnar och övergår ömsom i ilska och desillusion.

Men Ellen Key går vidare och blir en av de mest internationellt kända och berömda svenskarna, hennes kontaktnät är fantastiskt, och när hon förverkligat sin estetiska vision, hemmet Strand vid Vättern, kommer som en skänk från universum kokerskan Malin Blomsterberg vandrande med såriga fötter och blir hennes slav. Det är en underbart levande roman Anneli Jordahl skrivit och jag tänker, så kan det ha varit, så kan det ha gått till!

Mer läsning

Annons