Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tung dag för Olle Persson

Onsdagen var mycket tung för Byggelits ägare Olle Persson. Med tårfyllda ögon berättar han hur mycket han jobbat den senaste tiden för att rädda sitt företag och den känsla han upplevde när han förstod att det inte skulle gå längre.

– Byggelit är ett för bra bolag för att läggas ner, säger han.

Annons

Det var en mycket rörd och sorgsen Olle Persson som tog emot Länstidningen vid köksbordet hemma i Torvalla i går eftermiddag. Hans mobiltelefon ringde nästan oavbrutet och det plingade till i telefonen när han fick SMS.

– Alla är deltagande och jag får uppmuntrande tillrop, men det gör mig nästan mer ledsen, säger han. Det spär på sorgen på något vis.

Det är dagen efter det tunga beskedet att Olle Perssons livsverk, spånskiveindustrin Byggelit med fabriker i Lit och i Amjörby i Värmland gått i konkurs. Sammanlagt har bolaget cirka 130 anställda, av dem jobbar ett 70-tal i Lit och Östersund.

– Byggelit är värt ett mycket bättre öde än att läggas ner. Vi har aldrig haft en betalningsanmärkning i företaget och det har jag inte jag heller för den delen, säger Olle Persson.

Företaget byggde sin fabrik i Lit 1964 och den startade året därpå. Innan ledningen bestämde sig för var den skulle ligga var flera platser på gång. Bland annat Hammerdal och Bräcke var tilltänkta platser.

– Först skulle vi placera fabriken vid andra sidan Hårkan, men bron var för dålig för att det skulle gå. Därför hamnade den på nuvarande plats, säger Olle Persson. I Lit hade vi egen skog och vi fick ett bra elpris av dåvarande Lits kommun.

Första åren hade Byggelit ett 30-tal anställda och produktionen ökade successivt. Nu är produktionen 75.000 kubik per år.

– Jag minns att det var svårt att få tag i yrkeskunnigt folk till tillverkningen av spånskivorna från början. Men de som började hos oss blev oftast kvar. Många jobbade fram till sin pensionering.

LT har med sig ett tjockt kuvert med bilder från Byggelit och Olle Persson studerar dem noga och med stort vemod.

– Det gör ont att titta på bilderna och de minnen som de framkallar.

• När började du ana att det inte skulle gå längre?

Det var inte förrän i tisdags kväll som jag förstod att konkursen var oundviklig. Då hade jag försökt med allt. Men de investerare, bland annat från USA, som tidigare visat sitt intresse drog sig ur.

• Varför blev det så här?

Problemet är att vi inte kan producera skivorna tillräckligt billigt på grund av konkurrensen. Dessutom dök marknaden med 40 procent under fjolåret. Den har aldrig återhämtat sig efter det.

• Ändå verkar det byggas överallt?

– Det gör det, men på ett bygge tar det tid innan spånskivorna behövs. Den tiden har vi inte på företaget. Ett annat problem är det höga priset på råvaran och konkurrensen om den.

• Om det blir en fortsättning, är du beredd att fortsätta?

– Om en partner vill ha mig med, då är jag beredd att satsa trots mina 75 år, säger Olle Persson. Jag är trots allt lite optimistisk att det ska kunna gå att köra företaget vidare. Vi har utvecklat många produkter och fler är på gång. Det vore konstigt att det inte skulle finnas en marknad för dem.