Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En trolsk Detektivbyrå

/

Inför en välfylld lokal bjöd värmländska Detektivbyrån på snirkliga toner under söndagkvällen. Det exprimenterades med ljud, det drogs i dragspel och det pratades, oj vad det pratades.

Annons
Och utöver det så plingades det och det plongades och det tjicktjackades från kökssaxarna. Och så pratades det igen. På glad värmländska. Och det pratades. Och lite till.
Faktiskt, har jag sällan varit med om att man önskat att ett instrumentalt band kunde hålla tyst. Bara fortsätta slå på sina instrument. För när dom slog på sina instrument så som bara Detektivbyrån kan, blev stämningen i G:a Tingshuset precis som den stämning bara värmländsk folktronica kan framhäva. Fantasin nästan svävar ovanför publikens huvuden.
I ett av alla mellanprat, berättade en av killarna om hur det var att spela och lyssna på sin egen musik bakfull. Det var tydligen inte att rekommendera, detta plingplong som det beskrevs.
En ganska ironiskt anekdot för att vara en söndagskonsert, men kanske en förklaring till den stilla-stående publiken. En annan, mer vettig förklaring, är nog att man trollbinds av musiken.
Den påminner om ofrivilliga promenader i djupa skogar fyllda med varg, om förföriska väsen, om förbannelser, och om en hel del andra sagor man har ingrottade i hjärnan från barndomen. Men inte på ett sorgset sätt. På ett glatt, värmländskt xylofon-dragspel-trummor-sätt.
J Musiken påminner om ofrivilliga promenader i djupa skogar fyllda med varg, om förföriska väsen, om förbannelser ...

Mer läsning

Annons