Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En Treo hjälper inte Miljöpartiet

Det är nog med tunga steg som Gustav Fridolin och Åsa Romson går till jobbet efter helgens kongress, deras första i regeringsställning. De har under helgen bett sina 800 ombud om tålamod för uteblivna framgångar i regeringssamarbetet, och för de låga opinionssiffrorna på 6,6 procent. Nu väntar arbetet med att be Socialdemokraterna om tålamod för de beslut som MP:s partiledning tvingas lägga fram på förhandlingsbordet efter att ha blivit överkörda av sina ombud.

Fridolin och Romson kan behöva djupandas i lotusställning för att behålla sitt hittills beundransvärda lugn. Under ytan borde stressen växa.

Årets kongress bjöd visserligen på både framgångar och bakslag för paritets ledning. Deras paket om bostadspolitik och möjligheten att utesluta medlemmar och riva upp lokala beslut klubbades igenom, liksom att prioritera miljö och skola som partiets kärnfrågor.

Däremot fick ledningen ett par bakslag som ytterligare kommer att försvåra regeringssamarbetet. Kongressen beslutade att inte sälja Vattenfalls brunkolgruvor i Tyskland, för att i stället behålla kolet i marken och på sikt avveckla verksamheten. Ombuden körde också över ledningen vad gäller avskaffandet av räntebidraget. Det är svårt att se att MP kommer att få Socialdemokraterna med sig vid förhandlingsbordet i de frågorna, eller en riksdagsmajoritet heller för den delen.

Politiska strider mellan ledning och ombud hör däremot kongresser till. Konfliktlinjen under årets MP-kongress har framför allt handlat om partiets gräsrötter som upplever att MP har sålt ut sina gröna visioner sedan de kom i regeringsställning. Medan ledningen flertalet gånger påpekade att det krävs en kompromissvilja för att få igenom MP:s politik över huvud taget.

Helgens kongress är knappast någon plötslig huvudvärk för Miljöpartiets språkrör. Det finns ingen Treo att ta för att skapa balans mellan trotsiga gräsrötter och ett snårigt regeringssamarbete.

Snarare lider MP av växtvärk efter att gått in i ett regeringssamarbete innan de varit redo. Hur mycket Fridolin än vill övertyga både ombud och väljare om partiets regeringsduglighet.