Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En studie i flathet

Annons

Sedan den tidigare alliansregeringen i april 2014 beslutade att frivilligt och utan krav från EU ta bort registreringen av EU medborgare som stannar över tre månader i Sverige har problemet med olovliga bosättningar, tiggeri och fattiga EU medborgare ökat lavinartat. SVT: s Uppdrag granskning (UG) är ett salt i svensk samhällsdebatt med ofta avslöjande och tunga reportage som inte sällan gör oss mycket förundrade. Så också när man onsdagen den 23 september belyste läget i Malmö där en kåkstad bebodd av EU migranter vuxit upp på privat mark. Enligt en av ockupanterna bor 400 personer där olagligt på en industritomt. Och reportaget gav mycket anledning till förundran. Inte minst när ockupanterna körde ut UG-reportern Janne Josefsson från lägret med motiveringen att han "saknade skriftligt tillstånd från markägaren att vistas i kåkstaden". Med ett skriftligt tillstånd i handen kunde han så småningom ställa ockupanterna till svars, vilka då medgav att de byggt upp sin kåkstad utan tillstånd från ägaren.

Det i sammanhanget kanske ändå mest anmärkningsvärda och mest förunderliga är den flathet och oförmåga som diverse myndigheter och institutioner visat inför frågan att ställa de illegalt boende till svars och få bort bosättningen och det av sanitär olägenhet nedtyngda kåklägret.

Hela ärendet vittnar om behovet av skärpt lagstiftning, mer kraftfulla verktyg och i lag tvingande samarbete mellan kommun, polis, kronofogde och länsmyndigheten. Men det vittnar också om oförmåga att effektivt använda de redan i dag till buds stående medlen för att stoppa såväl ockupation av privata fastigheter som illegalt byggda kåkstäder, nedskräpning med sanitära olägenheter och illegal vistelse i Sverige.

Malmö kommuns första tanke var enligt UG att i stället för att försöka få till stånd en samverkan för att få bort kåkstaden och ockupanterna sätta åt den privata fastighetsägaren som inte förmått få bort ockupanterna. Markägaren skulle ut med ett vitesbelopp på 50 000 kronor på grund av nedskräpning. När inget hände försökte kommunens miljöförvaltning att stänga kåkstaden med hänvisning till miljöproblem och den sanitära situationen. Det beslutet underkände länsstyrelsen med följden blev att det nu är det fritt fram att bygga vidare på den illegala kåkstaden - om inte polisen ingriper. Men polisen vill inte ingripa med avhysning utan hänvisar till kronofogden som i sin tur hänvisar till dagens lagstiftning som kräver att även ockupanter – varje individ - måste kunna identifieras för att kunna vräkas.

Inte heller justitiedepartementet vill ge svar på frågan: Hur ska man bli av med illegala ockupanter? Där hänvisar man till att frågan ska hanteras och att utredningsdirektiv och utredare ska presenteras "inom kort". Att svaret är både orimligt och oacceptabelt behöver inte förklaras. En process med en utredning som sedan ska remissbehandlas, bli till en proposition och därefter beslutas om i riksdagen för att slutligen vinna laga kraft kan i bästa fall vara klart till januari 2018. Först då skulle – om allt ska ha den här gången – en vanlig fastighetsägare som blivit utsatt för en olaglig ockupation kunna bli av med ockupanterna.

Att vänta till 2018 med en lösning på de runt om i landet allt vanligare kåkstäderna och illegala bosättningarna är knappast vare sig rimligt eller acceptabelt. Att lagstiftningen behöver kompletteras och skärpas innebär inte att dagens lagstiftning är helt tandlös. Men den måste då också tillämpas.

Så skulle till exempel Brottsbalkens § 8:8 om egenmäktigt förfarande kunna åberopas och användas redan nu. Polislagen och dess §13 ger polisen rätt att avvisa någon från ett visst område – i detta fall dessutom på olagligt ockuperad mark i Malmö – om detta krävs för att lagföra en straffbelagd handling. I den lagen finns inte ens något krav på identifiering innan så sker. En annan sak är sedan att nuvarande regering borde återinföra det av regeringen Reinfeldt 2014 borttagna registreringstvånget för den som stannar över tre månader i Sverige och då rimligen också återinföra det då samtidigt borttagna kravet på att kunna identifiera sig via en giltig ID-handling eller pass.

Samtidigt som det är helt förkastligt att ansvariga – polisen och andra – underlåter att agera och att använda den lagstiftning som redan finns och som ger myndigheterna möjligheter att agera hotar den nuvarande passiviteten och oviljan att skada det just nu viktigaste vad gäller migration. Såväl vi i Sverige som hela övriga EU behöver genast utarbeta goda, robusta och solidariska lösningar på den massiva flyktingkris som sköljer över oss i spåren den omänskligt brutala situationen i inbördeskrigets Syrien och i de områden som kontrolleras av ISIS. Här behöver vi alla efter måttet av vår förmåga få en rättvis fördelning av flyktingkrisens bördor och solidariskt ställa upp för att stötta människor som flytt krig.

Att behålla fokus och klart skilja mellan flyktingar och fattiga EU-migranter är viktigt i strävan efter bra insatser. Den bästa insatsen för de ekonomiskt och socialt utsatta EU medborgare som nu söker sig till Sverige är att genom stöd och påverkan få länder som Bulgarien och Rumänien att ta sitt sociala ansvar. Det politiska arbetet och det stödet är – som alla professionella frivilligorganisationer vet och precis som statsrådet Åsa Regnér (S) påpekade i en DN-artikel nyligen - långt mer värt än en liten peng i en kaffemugg utan för Coop eller Ica.

Utöver att vi i Sverige går före och visar vägen genom att sluta bilaterala biståndsavtal med Bulgariens och Rumänens regeringar om stöttande åtgärder direkt på plats bland deras romer utmanar vi andra EU-länder och EU-kommissionen att göra samma sak. Lösningen ligger inte i att passivt acceptera kåkstäder och på gator och vid butiker över i stort sett hela Sverige tiggande fattiga bulgariska och rumänska romer med barn som aldrig får en chans till en bra skolgång utan i att öka trycket på de två EU-ländernas regeringar att börja bygga bostäder, satsa på skolor, hälsovård och jobb bland sina romer.

Robert Björkenwall

Frilansjournalist, författare och utredare

Jaan Ungerson

Omvärldsanalytiker

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel