Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stjärna vid namn Ullis glänste i Orrvikens bygdegård

/
  • Att släkten är värst är ju alla medvetna om. Här framför Göran Eriksson den snåriga historien till Bengt Larssons bistra ackompanjemang.  Foto: Henrik Flygare
  • Ullis Hollsten var en svårflörtad buktalardocka vid namn Mag-dalena. Buktalaren magiske Mag-nus kommer från – Mellangärde.
  • Fyra aktörer representerade varsin årstid och Fille Strömqvist gestaltade sommaren, iklädd en maffig badring.

Det var inte de stora gesternas kväll i Orrvikens bygdegård i fredags.

Annons

Garvsyras fyra revyartister har blivit duktiga på att med knapphändig mimik och ett riktigt finlir få fram sitt budskap till publiken som helt enkelt älskar dem. Ett höjt ögonbryn här, ett lätt himlande med ögonen där ...

Om det är bra?

Nej – det är suveränt!

Bengt Larsson har tillsammans med Göran Eriksson skrivit det mesta av innehållet, både text och musik, det finns även en text av alltid träffsäkre Reidar Eriksson och så tre andra inköpta nummer, vilket gör att det hela får en bra balans.

Fille Strömqvist var som vanligt en glad virrkuse och dragspelsvirtuos, men en av hans bästa insatser denna gång var när man inte alls hörde vad han sa – som i sketchen Möte i svenska akademiens språknämnd. Fille kom från från Skolverket, Ulrika Hollsten representerade södra Sverige och Göran Eriksson norra Sverige. Tillsammans med moderatorn Bengt Larsson försökte de enas runt ordet ”släggfett”. Det var dråpligt och kändes alldeles rätt i tiden, vilket märktes på applåderna ...

Ulrika Hollsten är den som verkligen har tagit ett stort steg framåt och äntligen gått från fnittrig sångmö till fullfjädrad revyskådespelerska. Hon matchar killarna bra (vilket jag inte tror är så lätt) och numret Höga krav tycker jag är ett av revyns bästa – inte minst på grund av Ullis säkra framförande där jag undrade hur hon hann andas. Där satt nog kvällens längsta applåd!

Hon spelade också programledare i Fokus pokus och hade inbjudit Bjarne Muntergök som i Göran Erikssons gestalt har skapat nya firardagar, typ Kanelbullens dag. Ett annat program i hennes serie var In-sekten där Göran och Bengt surrade på (!) om insekter som är bisexuella och flugor som gått i väggen.

Det är hög igenkänningsfaktor i en del nummer, men det är inte mindre bra för det, tack vare snabba replikskiften och scenbyten. Mellan numren kom Fille Strömqvist in och skapade spontankontakt med publiken. Bland annat gick han ner på knä och publikfriade.

Ullis Hollsten tog för sig på ett självklart sätt i numret Primadonnan, där hon var less på att vara firad och uppburen när hon egentligen vill vara en helt ”vanlig” människa.

Numret därefter, Provfilmningen, var en klassiker där de två agerande på ena sidan en skärm fick en aktör på den andra sidan att göra en massa dråpliga saker. Publiken vred sig av skratt i takt med Bengt Larssons kråmanden framför filmkameran. Till sist: återvinning i all ära, men nog har väl Glesbygdsdans och Plundrade granar passerat bäst före-datum?

Vad blir det då för betyg på revyn ”Alla goda ting äro fyra”? Det får bli en fyra – av fem solar!

Mer läsning

Annons