Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En stad full av konst

Konstens vecka är invigd och staden är full av konst. I fredags passade jag på att besöka de kvällsöppna gallerierna och Clarion där Malin Ståhl utförde en performance. En kamp om uthållighet där Malin står med en trave vita böcker fastsnurrade på huvudet på ett podium upphöjd som en klassisk marmorskulptur.

I skir svepande klänning i vita transparenta lager liknar Malin en gudinna. Munnar i papper trycker hon under tiden dit som ett påklistrat, bländvitt leende utan att röra en min. Stundvis syns nästan tårar.

Troligen stod hon i en timme. Jag hörde ett pip från en klocka och sedan marscherade hon ut från rummet genom korridoren med frasande kjolar och med podiet hon var fastsurrad i. Det sista man såg av Malin var två jätteplatåskor (podiet) som hon stapplade i väg på.

En performance som var så gastkramande att jag var fastnaglad.

Eva Jacobson visar måleri, teckning och skulptur på Galleri Remi. Hennes konst bygger på att bekämpa det figurativa.

Formen som återfinns i verken är som en transformerad dvärg från sagan om Snövit. Gubbar med pistolhölster och penntroll med fartstreck.

Skulpturerna av stengods kunde lika gärna vara tillverkade i järn, så massivt intryck ger de. "Jag borde kanske fästa verket i podiet", säger Eva och testar tyngden. Leken kring balans och obalans är roande och intressant.

Måleriet snajdar iväg och det är spänning på högsta nivå. På bordskanten håller en liten flickdocka på att glida över, men linjen fortsätter och bordet visar sig i fortsättningen inte vara ett bord längre. De små teckningarna med varelser som spyr ut lockar av hår kanske är nycklar till det förbjudna och jag tycker att de är så befriande att se.

Det fläskas på och bjuds in till ett stort fantasi- och lekparty där allt tillbakahållet släpps fram. En förlösande utställning.

James Bates målningar på Bolins har en kritig yta med rasp. Ett träsnittsmåleri med struktur som avbildar naturen. Den vita färgen skapar öar av friskhet i målningarna.

En vacker och poetisk utställning.

Don Bay arbetar i keramik och upptäcker olika former. Ett av verken är som ett stort väggsmycke med hängande dekorationer i vitt. Det gnistrar till med sitt fria, okonstlade uttryck och stannar kvar på näthinnan. Formerna i övrigt är strama men lättas upp av enkla linjer i olika färger. Den snåriga formen i bägaren och hatten blir för komplicerad och kantig för min smak.

MalinMatilda Allberg har i samarbete med Wedemarks konditori för tredje året i rad skapat bakelsen som ges ut till Konstens vecka. ”Mespropp” heter den, en mastig upplevelse men uppfriskande som konceptkonst.

MalinMatilda introducerade i LT för några dagar sedan begreppet gerillakonstföring. Med det menar hon att konst dyker upp på alla tänkbara ställen i alla möjliga former, så att människor inte ska kunna undvika den.

Själv har hon inrättat ett tillfälligt konstkafé i Allbergs fastighetsförmedlings lokaler. Allbergshallen är det fyndiga namnet och där säljs förstås "Mesproppen". Ett roligt och uppfriskande inslag i Konstens vecka.

På Härke konstcentrum visar konstnärerna Rina Lindgren och Per Kristian Nygård sina verk. Per Kristians grafik med motiv av skyddsrum och bunkrar som blandats med traditionella inslag av illustrationsgrafik är spännande och vackra trots att tankarna går till domedagsprofetior och undergångsdramaturgi.

Rinas verk är skira, mörka och hanterar hennes pappas bortgång. Letandet efter konturer i släkten, livet och döden överförs i ett letande efter konturer på papperet. Verken tar upp det ytterst privata men är inte över gränsen. På ett självklart sätt sitter en bit av faderns hus på den vita galleriväggen, mörk och lite sprucken i kanten men representerande faderns andetag och skepnad.

Utställningen tar upp ett komplicerat tungt ämne. Rinas bearbetning av minnen, hus, boningar sammanförd med Per Kristians bunkrar blir inte magstark utan tvärtom. En utställning som kommer stanna länge i själ och tanke.

Ia Karlsson ställer ut på Ahlbergshallen. Hennes målningar med starka kulörer är bitvis väl starka men det högra rummet med ett fat med äpplen som omfamnar rummet är väldigt lyckat. Målningen med kaniner med upplösta former i vitt-i-vitt är mjuk och fin, den blir min favorit.