Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En Schubertiad i Mu-Sikås. Lycklig den som får en inbjudan!

/
  • Inga Överström, är salongs-värdinna  och solist, här ackompanjerad av Robert Sadura vid flygeln.
Foto: LO Rindberg.

Annons

Inga affischer, ingen reklam, inga skyltar. Men vi hittar i alla fall till den totalrenoverade gamla lanthandeln, dit vi fått en diskret inbjudan att komma en söndagskväll i vårmånaden maj. Bybor kommer vandrande och snart parkerar några bilar från grannbyarna och även utsocknes ifrån på den lilla gårdsplanen.

Efter välkomnande och handhälsande klämmer vi ihop oss – drygt 20-talet personer, varav de flesta känner varandra från flera liknande sammankomster – i en halvcirkel kring en magnifik Steinwayflygel och med minimalt utrymme också för en violinist. Det spelas musik av Schubert, Mozart, Brahms och Prokofjef samt egenkomponerade verk. Det läses dikt och prosa, det berättas historier. Stämningen är lättsam, uppsluppen.

Det är musikalisk salong – Schubertiad om man så vill – i en liten by i Jämtland. Alltså det slags musikframträdande i intim hemmiljö, där musiker och åhörare kommer varandra riktigt nära. De var, efter fransk förebild, vanliga i Sverige på 1700- och 1800-talen och samlade musik- och litteraturintresserade i sällskaplig samvaro. Då hette den mest kända salongsvärdinnan i Sverige Malla Silfverstolpe. Hon levde mellan åren 1782 och 1861 och i hennes hem i Uppsala samlades den tidens kulturpersonligheter till musikevenemang och litterära upplevelser.

Nu är det 2011 och vi befinner oss i jämtländsk glesbygd. I byn Sikås med sina knappt 200 invånare odlas musikkulturen med engagemang. Här har Schubertiaden, som den musikaliska salongen ibland kallades just för att Schuberts musik oftast stod på programmet, slagit rot på allvar.

Salongsvärdinnan heter Inga Överström och är violinist. I mer än tjugo år var hon violinist i Hovkapellet i Stockholm och har även spelat i åtskilliga andra orkestrar och kammarensembler. När Inga för fyra år sedan hälsade på sin gamle kollega Lars Fresk, som efter många turnéår med välkända Freskkvartetten, återvänt till hembyn Sikås, blev hon förtjust i byn med det öppna landskapet och beslöt sig för att stanna kvar.

Det var den gamla lanthandeln i Sikås, som blev Ingas nya hem och efter en totalrenovering utgör den nu något av Sikås musikcentrum.

– Det har bott musikaliskt folk här förut, det sitter i väggarna och är så inspirerande, säger Inga Överström på sin klingande skånska. (Hon är född i Lund).

Bara ett par månader efter att Inga flyttat till Sikås etablerade sig ännu en musiker i byn, nämligen pianisten och kompositören Robert Sadura, som lockats dit av sin flickvän Maria Österberg. Robert har polskt ursprung, från Lodz, men har studerat musik i Sverige.

Musikaliskt fann de nyinflyttade v arandra tämligen omgående och det stod inte länge på förrän Inga och Robert gav sin första gemensamma musiksalong i Sikås. Sedan har det bara fortsatt med allt tätare mellan salongerna och allt trängre mellan gästerna.

Det händer att även andra besökande musikgäster får spela med, men oftast är det Inga och Robert som svarar för tonerna. Två timmar varje dag repeterar de, salongen varar minst ett par timmar med kaffepaus emellan akterna då Inga bjuder på hembakt.

Robert Sadura, som är en mycket skicklig pianist, har vikarierat som kantor i Strömsund och gett en del egna konserter, bland annat med Inside Orchestra, som spelar crossover music med en blandning av jazz och klassiskt. Sedan han flyttade till Sikås har han också hunnit komponera en hel del och ett par egna stycken brukar det bli under en salongskväll.

Inga Överström kan se tillbaka på ett långt musikerliv i olika orkestrar och ensembler. Hennes man Bengt Överström var soloflöjtist i Stockholms filharmoniska orkester, så det var en familj som levde för och i musiken.

Nu ger den tidigare violinisten i Kungliga Hovkapellet en jämtländsk glesbygdsby musikaliskt liv i återuppväckta klassiska salonger. När hon med ungdomlig kraft och smittande entusiasm fattar stråken är det ingen som kan tro, att denna musikaliska dam hunnit fylla 84 år. Själv ser hon mest fram emot att få vara med om att expandera musiklivet i lilla Sikås, som numera av en del med goda skäl kallas Mu-Sikås.

Med ett lånat uttryck från Musikradions mycket personlige musikvärd Vassilis Bolonassos skulle man nog kunna beteckna musiksalongerna i Sikås som ”ett måste för hälsan, ett näste för själen”.

Lycklig den som får en inbjudan hit!

Annons