Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En rörelse som spårat ur

Annons

Gunilla Lindberg, generalsekreterare i Sveriges olympiska kommitté och ledamot av Internationella olympiska kommittén, sade nyligen några ord som har förutsättningar att bli klassiska:

"Idrotten är den största mänskliga rättighetsorganisationen i hela världen".

Nu avslöjas dagligen kränkningar av mänskliga rättigheter som en direkt följd av OS-förberedelserna i Sotji. SVT:s Uppdrag Granskning har visat hur tiotusentals migrantarbetare från Centralasien som arbetat med OS-anläggningarna inte fått ut sina löner. Många av dem har utvisats. De som vågat protestera har hotats, misshandlats, i en del fall torterats.

Vad har den olympiska rörelsen gjort? I Uppdrag Granskning försäkrar Gunilla Lindberg att IOK har reagerat och fått löften om att saken håller på att redas ut. Åtta miljoner dollar är utbetalade till arbetare som inte fått sina löner, säger hon. Men människorättsaktivister som DN intervjuat känner inte till att några löner har betalats ut. Byggnadsarbetaren Mardiros Demertjan, som torterades av polisen för att han krävde att få ut sin lön, har inte sett röken av några pengar.

IOK har haft två år på sig att reda ut missförhållandena. Människorättsorganisationen Human Rights Watch larmade redan 2012 om kränkningar som förekommit under förberedelserna inför spelen. Organisationen har en lång lista av miljöaktivister som trakasserats, journalister som censurerats, hemsidor som stängts ner.

OS i Sotji är beviset på att den olympiska rörelsen har hamnat helt ur fas med sin samtid. Förre ordföranden Jacques Rogge försökte städa undan den inrotade mutkulturen. Olympiska arrangemang skulle bli mindre kostsamma och mer hållbara. Nu står vi inför ett OS som kostat ofattbara 300 miljarder. Kostnader som svällt i korruptionskedjor från underleverantörer och uppåt där sista ledet inte sällan varit Putins nära vänner.

IOK borde aldrig ha tilldelat OS till Sotji. Den sista lilla trovärdighet som organisationen hade är borta nu. Ironiskt nog kan OS också bli en goodwillkatastrof för Putin.

Organisationen Swedwatch, som granskar svenska företag med kopplingar till auktoritära stater, kräver att SOK antar en människorättspolicy som anknyter till FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Det är väl det minsta man kan begära av "den största mänskliga rättighetsorganisationen i världen".