Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktigt rolig elevutställning

/
  • Konstskolans andraårselever visar sin slututställning på Ahlbergshallen. Johanna Grinde sticker ut med sin triptyk ”Mitt mellan hopp och förtvivlan I-III”. Foto: Henrik Flygare
  • Alexander Wägerth känns  mest samtida med sitt serie-inspirerade måleri.

Sol och vår och konst i varenda buske. Och så är det alla dessa skolor med alla dessa elever och alla dessa slututställningar.

Annons

Visst är det bra att skolelever vill visa sina verk även för andra än den närmaste kretsen. Men ibland blir det för mycket, för stort och man gör anspråk på att visa sina verk för allmänheten på samma sätt som betydligt mer erfarna konstnärer. Och så är det deras föräldrar som tycker att det just deras barn gör är minst lika bra som det den och den kände konstnären gör – och att jag borde skriva det…

En konstnärlig debut på en offentlig plats bör kräva eftertanke, planering och framför allt en vilja att skapa något värt att visa upp. Efter helgen kan vi konstatera att det inte alltid är så. Och att jämförelser blir så fel och så orättvist. Det är därför fel på alla sätt att recensera rena skolutställningar på grund- och gymnasienivå. I dag gör vi bara ett undantag.

ahlbergshallen

Nå, med Östersunds konstskolas avgångsutställning är det en annan sak. Där är eleverna en bra bit på väg. De har valt att ägna två år av sina liv åt att enbart syssla med konst. Årets utställning på Ahlbergshallen är också genomtänkt som just utställning. Och det märks att måleriet är det som lockar de flesta av de utställande eleverna.

Jag hittar en skön känsla för landskapsmåleri hos E Anneli Lind och Lena Jonsson, där kanske särskilt den senare i några minimalistiska österländskt inspirerade målningar visar en bra känsla för att ibland är mindre mycket bättre.

Alexander Wägerth känns mest samtida i sina serieinspirerade verk och i den stora målningen ”Spirits” av det unga paret i en slags manga-värld. En målning jag tycker mycket om. Även Johanna Grindes triptyk ”Mitt mellan hopp och förtvivlan I-III” känns rätt i tiden i sina stiliserade insektssilhuetter ovanpå mer färgstarka abstraktioner. Den sticker ut på ett positivt sätt.

Jag pratar med några av eleverna och deras intryck av skoltiden är blandade - men några citat säger väl allt: ”Det känns som en katastrof att det är slut”, ”Det var först sista halvåret som allt föll på plats”, ”Egentligen är det nu man borde ha börjat skolan”, ”Nu känns det pirrigt”…

Men avslutningsutställningen är riktigt rolig, och särskilt för den som gillar måleri. Totalt visas runt 180 verk fram till den 10 maj. Ett besök rekommenderas varmt.

galleri remi

Bengt Ellis måleri tillhör numer de jämtländska länsklenoderna. Det är ett måleri som lever vidare så starkt trots att det snart är två år sedan han gick bort. På Galleri Remi visas fram till den 13 maj en minnesutställning med oljemålningar och akvareller.

Det är riktigt kul att se hur Bengts skicklighet med färg och pensel tagit sig så olika uttryck genom åren. Och här kan man också se den alldeles för sällan visade livsbejakande humoristiska sidan som i den frodiga ”När skönheten kom till byn”.

Vill man kan man jämföra hur han skildrar hösten i den lugna, nästan abstrakta, men så otroligt vackra, ”Hösten”, så sen som från 2002, och i den mer impressionistiska ”Härjedalshöst”, mer ”typiskt Ellis” där färgerna glöder och väderleken är påtaglig.

Ytterligare ett annat, men minst lika bra, sätt att skapa en målning kan man se i den harmoniska ”Vinterhamn”.

Vi är många som saknar den på alla sätt så färgstarka personen Bengt Ellis. Men att ta del av hans skaparkraft genom konsten är en ynnest varje gång. På Galleri Remi visas många målningar som går utanpå det mesta.

drejeriet

Ännu mer livsbejakande konst kan man möta på Drejeriet. Anna Wennerstrand har döpt sin utställning till ”Vackert väder”. Hon visar mosaik och skulptur, eller kanske skulpturer med mosaik.

Hon har skapat maskrosor i keramik som hänger på väggen och lyser klart gula. Hennes vackra solskålar gör åtminstone mig glad liksom hennes olika formmässiga experiment dels i blåton runt droppformen och dels i vitt runt molnens olika former.

Anna Wennerstrand vågar leka och vågar ha humor i det hon gör. Att se sig själv i hennes speglar är bättre än den värsta photoshopping för självförtroendet.

Ännu ett uppfriskande konstnärsmöte i Drejeriet lilla gallerilokal.

galleri S

Här ställer fyra elever från Palmcrantzskolans avgångsklass ut ett drygt trettiotal verk samtidigt som deras klasskamrater och de själva har avgångsutställning på Folkets hus.

Kraven att ställa ut på ett ”riktigt” galleri är som jag sagt ovan rätt så stora.

Det som visas har fått den gemensamma beteckningen ”Och så blev det svart”. En del är riktigt bra. Presentationen hade kunnat bli mycket bättre med en mer genomtänkt hängning. Att fylla den stora väggen i det första stora rummet med små teckningar samtidigt som man hänger större målningar i mindre rum är inte bara konstigt, det är dumt. Och här någonstans infinner sig problemen för mig som konstskribent.

Jag tar ändå med mig Robin Modéns läckra fotobaserade verk och Hanna Mellgards måleri inspirerade av gamla filmer och gamla affischer. Camilla S. Halvarssons intensiva ”Anger management” hade gjort sig bra i det första rummet. Och Belinda Signals teckningar är tidstypiska i sin kombination av svartsyn och tatueringar.

Men Galleri S fina lokaler hade kunnat utnyttjas mycket bättre och mycket mer genomtänkt.

 

 

Mer läsning

Annons