Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En politik som gav märken i både sinnen och kroppar

Annons

Med rötter på mödernet i Jämtland (och som en av arvtagarna till Tetrapak-skaparen Rausings miljardförmögenhet) bor Sigrid Rausing efter en uppväxt i Lund numera i London. Där äger och driver hon sedan 2005 två bokförlag, Portobello Books och Granta Books, som har ett tätt samarbete med varandra. Granta Books ger också ut den smått legendariska kvartalstidskriften Granta med ett internationellt nätverk i tiotalet länder, sedan 2013 även med svensk utgivning på Albert Bonniers förlag.

Själv är Sigrid Rausing i grunden antropolog och sin doktorsavhandling skrev hon efter att i början av 1990-talet ha bedrivit fältarbeten på det postsovjetiska Estlands västkust med sin en gång nära anknytning till Sverige.

Befolkningen på halvön Nuckö (Noarootsi på estniska) - tre mil lång och fem mil bred - hade en gång svenska som modersmål. Men när halvöns 23 byar 1949 på Stalins direktiv gjordes om till kolchoser och fick sovjetestniska namn efter att tidigare haft svenska namn, hade redan de flesta svensktalande bofasta, ca sjutusen personer, lämnat Nuckö.

När Sigrid Rausing 1993 kommer till Nuckö för att under ett års tid bedriva sin forskning där är det ett samhälle i upplösning, men också snabb omdaning. Fattigdomen är utbredd, på sina håll råder ren misär, hopplösheten känns många gånger alldeles påtaglig.

Men en ny tid och snabba förändringar väntar alltså runt hörnet när den sovjetiska planekonomin gjort sitt. Till vissa delar ska den komma att efterträdas av en kapitalistisk rövarekonomi.

-Min upplevelse av Estland var både surrealistisk och förankrad i verkligheten, skriver Sigrid Rausing när hon nu tjugo år senare i en memoarbok blickar tillbaka på fältarbetets tid på estniska Nuckö.- Jag hade börjat ta den dåliga maten, tystnaden och kylan för givet, som min nya verklighet. Men förändringens vind hade obevekligt börjat blåsa.

Sigrid Rausing ger en detaljrik skildring av sitt möte med det postsovjetiska Estland, och samtidigt en saklig rekapitulering av Estlands 1900-talshistoria. Hon skildrar gripande människoöden, livsvarigt skadade av tillvaron under det forna sovjetstyret.

Intervjuer och objektiva noteringar i det antropologiska forskningsarbetet formar sig till en skoningslös kritik mot kommunismen och det gamla sovjetsamhället.

– Politiken ger märken både i människors sinnen och kroppar, konstaterar Sigrid Rausing i sina Anteckningar från en kolchos, om en tid som nu känns mer fjärran än den i själva verket är.