Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En oroande berättelse med Kafka-liknande stämningar

/
  • Johan Kling romandebuterar med en samtidsskildring,  en oroande berättelse, som är en psykologisk djupdykning in i en människas innersta känsloliv.Foto: Adam Ihse/Scanpix

Annons

För dryga året sedan gjorde Johan Kling en uppmärksammad långfilmsdebut med ”Darling”, en film, som utspelar sig i Stockholms hippa miljöer, och bland hippa människor, som dock oftast går på känslomässig tomgång.

Huvudpersoner är Eva i tjugoårsåldern, som förlorar jobbet, blir utfryst av sina vänner och dras med en katastrofal ekonomi, samt Bernhard, tre gånger så gammal, lika desperat pank, och som går på en tröstlös rad av anställningsintervjuer, som inte leder någon vart, och som trots motgångarna, på tok för snäll och lätthunsad, kämpar vidare.

När Johan Kling NU romandebuterar med ”Människor helt utan betydelse” kan man säga att han på sätt och vis stöpt samman sina båda huvudpersoner från filmen i en karaktär, Magnus, lika utfryst av sina kompisar som filmens Eva, lika snäll och hunsad som filmens Bernhard.

Precis som författaren har Magnus sin yrkesmässiga förankring i TV- och reklamfilmsproduktion. Men några jobb får han inte. Uppdragsgivarna sviker, kollegerna ömkar honom, kompisarna ser honom över axeln.

Magnus går från det ena nederlaget till det andra, avsnoppad och förnedrad. Pank och självömkande, försagd och handlingsförlamad, därtill drabbad av svartsjukans demoner, tar han bara emot förödmjukelserna.

Allt utspelar sig under en enda julidag i slutet av 90-talet i ett Stockholm, där sommarhettan har tagit ett strypgrepp över staden. Det är nästan folktomt på gator och i bussar. Magnus själv rör sig ”som en insekt på trottoaren”. Det råder en Kafka-liknande stämning.

Johan Kling skriver en sparsmakad prosa. Ibland påminner hans text om ett filmmanuskript med scenanvisningar.

Dialogen mellan de hippa och blaserade typerna i huvudstadens medieelit är karg och mal på tomgång, med en lika meningslös som avslöjande jargong. Mycket förblir outsagt, men mellan raderna avläser man en frustration som gränsar till panik och sammanbrott.

Johan Kling lyckas i sin kortroman på ett nästan otäckt sätt fånga stämning och känslor i en låtsasvärld som blir skrämmande verklig för den som hamnat utanför. Huvudpersonen blir hudlöst utlämnad, så totalt ensam.

”Människor helt utan betydelse” är en oroande berättelse, en skarp iakttagelse av en obehaglig verklighet och en psykologisk djupdykning in i en människas innersta känsloliv.

Mer läsning

Annons