Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ny passionsberättelse till Joseph Haydns musik

/

Annons

Litteraturvetare, kritiker, deckarförfattare, formförnyande prosaist. Jan Arnald eller Arne Dahl, som han ibland kallar sig, är en ovanligt bred och mångsidigt  kunnig skribent. Obehindrat skiftar han identitet och uppträder lika övertygande i varje roll.

Efter elva succédeckare och en lysande roman om författarna Maria Wine och Arthur Lundkvist, som han för övrigt doktorerat på, var det dags för ett stort formexperiment, som fått titeln ”Intimus”, som på latin lär betyda ”det allra innersta”.

Det är en storslagen passionsberättelse, som spretar åt alla tänkbara håll. Fascinerad tar jag mig igenom de 330 boksidorna med Joseph Haydns musik ringande i öronen.

Det är nämligen Haydns ”Jesu sju sista ord på korset”, som inspirerat framställningen av denna passionsberättelse i sju kapitel eller sonater, namngivna efter satserna i verket och med tempobeteckningar vederbörligen utsatta.

Här får vi möta några av världshistoriens största upptäckare och vetenskapsmän, men även missdådare.

Varför William Herschel, han som upptäckte planeten Uranus, och Joseph Mengele, den fruktade läkaren med sina grymma experiment på levande människor i nazisternas koncentrationsläger, uppträder i samma berättelse förblir en gåta intill slutet.

Men där sammanfogar Jan Arnald sina sonater till något som liknar en psykologisk thriller.

Romanens huvudpersoner Mirra och Ferry, som en gång haft ett passionerat möte på Ninety Mile Beach i Australien, träffar åter på varandra i cyberrymden när de chattar på nätet. Båda fångna i ett trist äktenskap på var sitt håll beslutar de sig för att bryta upp, ge sig av och åter mötas på samma strand efter tjugo år.

Men är de samma personer nu tjugo år senare? Vad har hänt under tiden? Det är någonting som inte stämmer, vilket Mirra snart ska få erfara.

Deckarförfattaren Arne Dahl och den experimenterande, formförnyande prosaisten Jan Arnald har jobbat ihop i romanen ”Intimus” med ambitionen att skapa ett textmässigt partitur till Haydns Jesu sju sista ord på korset. Men de har pressat in så många stämmor, att man som läsare nästan storknar.

Jesus Kristus på korset får själv i en monolog, som skulle kunna vara skriven för någon fräck ståuppare, förklara sina sista sju ord för den härskara på etthundrasju miljarder människor som hittills passerat förbi honom.

Det är inget fel på ambitionerna i Jan Arnalds senaste roman, som är en storslagen passionsberättelse, men det blir till slut lite svårt att hålla reda på alla stämmor som trängs i partituret.

Mer läsning

Annons