Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En motvikt till det hemska kriget

/
  • Paraderande uniformsgubbar ställs mot den fredliga byns idylliska liv i David McKees milt ironiska bilderbok ”Erövrarna”.

”När slutar kriget, mormor?” hörde jag en sjuåring fråga. Det fick mig att börja fundera över vilka motbilder barnlitteraturen erbjuder till de fasansfulla nyheterna från Gaza, bilder av blodiga och lemlästade barn.

Annons

Kan vi läsa något som skulle kunna symbolisera hopp eller ge ett svar på frågan: ”Hur ska vi laga världen och trösta varandra?” Uttrycket ”laga världen” har jag lånat av den före detta Auschwitz-fången och journalisten Cordelia Edvardsson, som har hörts och synts i radio och TV denna månad.

Sagan ”Erövrarna” av engelsmannen David McKee (Berghs 2004) har bilder och innehåll som ger klara och tydliga paralleller till verkligheten.

Inledningen ger associationer: ”En gång fanns det ett stort och modernt land där en General regerade. Folket i landet trodde att just deras sätt att leva var det bästa av alla. De hade en mycket stark armé och de hade Kanonen.”

Att anfalla och erövra för att hjälpa hör till nutidshistorien. ”Det är bara för deras eget bästa” säger Generalen när han marscherar mot det sista lilla underutvecklade riket.

Här väntar de anfallande en överraskning som tyvärr aldrig inträffat i verkligheten. Folket gör inget motstånd. Bilderna visar att soldaterna får ”bada” i folkets kultur, man äter, leker, pratar, sjunger, spelar och dansar och efter den första angenäma chocken börjar soldaterna hjälpa till i arbetet, naturligtvis på en mindre utvecklad nivå än i deras eget land.

Trots att generalen installerats i det finaste huset och känner sig som Segrare, blir han rasande när han märker vad som händer. Han lämnar några soldater kvar för att hålla landet ockuperat och marscherar hem efter nya mannar.

Boken visar på ett humoristiskt och lagom pedagogiskt sätt hur en inbilsk och storhetsvansinnig ledare kan överlistas. Massscener med paraderande uniformsgubbar och slagfältets dystra skådeplats ställs mot den fredliga byns idylliska liv med lika delar arbete och lekfull samvaro.

Det må vara en utopi men författaren, som också gjort bilderna, ger med mild ironi och glimt i ögat ett underlag för samtal om krig, våld och en möjlig fred. För barn kan det gälla ”Ska man slå tillbaka? Eller finns det något annat sätt?”

Mer läsning

Annons