Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mörk bild av framtiden – men inte utan hopp

Annons

Tv-programmen har återgått till det normala efter sommarens uppehåll och ett ämne i höstens första "Debatt" är nyheten om ett superenkelt blodprov som avslöjar Downs syndrom hos fostret. Vad kan det innebära? Redan nu, med det riskabla fostervattenprovet, visar det sig att de flesta som får besked om kromosomavvikelsen, väljer abort. Detta är bara början, profeterar ledarskribenten Elisabeth Sandlund från den kristna tidningen Dagen. Snart går man vidare och sorterar bort fler avvikelser. Hon höjer ett varningens finger och associerar till 1900-talets rasbiologi med skallmätningar. Journalisten och sexologen Katerina Janouch tycker att utvecklingen är bra. Låt också föräldrar bestämma könet! anser hon. Diskussionen slutar med att en av de två närvarande flickorna med Downs börjar gråta. Förstämning inträder och tiden är slut.

Att sia om framtiden är svårt men man kan se tendenser. Mats Wahl nämner i en intervju förarlösa Volvo-bilar och människoliknande robotar som tecken i tiden. I den framtidsvision han skrivit befinner vi oss på en gård i norra Sverige femtio år från nu. Boningshuset är byggt i betong med ståltak och solfångare, det gamla trähuset tog stormen och det är mycket länge sen det snöade. Så länge att det berättas som en saga för sjuåriga Lisa som lyssnar längtansfullt till sin mamma Annas berättelse om snögubbar. Storm och regn är de väder som gäller nu och skogen ligger nere. Djurhuset har en vindsnurra på en femton meters mast och taggtrådsrullar runt taket. Sextonåringen Elin har födelsedag när familjen får ovälkommet besök av fyra ryttare, Torsons, beväpnade med armborst och knivar. Deras ärende är misstänkt fientligt och de blir inte inbjudna i huset. Armborst som vapen känns urmodigt samtidigt som den digitala tekniken med bildskärmar och ständigt filmande kameror firar triumfer. "Genom att ta del av nyheterna, lär vi oss vad dom vill vi ska tro", säger Gunnar, barnens far och läsaren förstår att landet styrs odemokratiskt. Den övervakning vi redan har genom NSA och FRA har förstärkts i den framtid Mats Wahl målar upp. Barenboim spelar Beethoven i gamlingen Frans hörlurar och bildväggen visar pianisten vid flygeln, när Elin kommer in och pratar med sin morfar, som också läser klassikern Robinson Crusoe visar det sig. Språket är korthugget och dialogen kärv. En familjefejd med kidnappning och dråp följer mönstret från 900-talets Island och det är Elin som är hjälten i dramat. Olustigt nog känns Mats Wahls gissningar om framtiden sannolika. Det är väl ingen som tror att miljöförstöringen, det skenande klimatet och övervakningen är en parentes?

I första hand är "Ryttarna en" spännande ungdomsroman med en stark kvinnlig karaktär, den första i trilogin "Blodregn", och allt känns inte hopplöst.