Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En möjlig kompromiss för de rödgröna?

Annons

De senaste dagarna har både Stefan Löfven (S) och Margot Wallström (S) uttalat att de vill samarbeta med Vänsterpartiet efter valet. Det är inga utfästelser de kommit med, inga löften till V om att ingå i en regering. Men det är ändå viktiga markeringar om att dörren är öppen. En av knäckfrågorna blir att hitta en modell för att begränsa vinster i välfärden.

Jonas Sjöstedt (V) vill gärna framstå som helt kompromisslös i frågan, men även om han säger att "de privata vinsterna i välfärden måste bort", så betyder inte det att Vänsterpartiet säger nej till privata företag. Det är en missuppfattning. V vill nämligen tillåta den ganska okända bolagsform som kallas SVB inom välfärdssektorn. Förkortningen står för aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Den tillåter bara vinstuttag motsvarande statslåneräntan plus en procent. För lite för att locka riskkapitalister och stora koncerner, men tillräckligt för att locka entreprenörer som drivs av en idé. Så var åtminstone tanken när Göran Perssons (S) regering införde SVB 2006. Syftet var också att säkerställa att det mesta av vinsten går tillbaka i verksamheten.

Jonas Sjöstedt talade om SVB-bolag i P1:s partiledarintervju i veckan. Dagen därpå förespråkade representanter för Miljöpartiet och Fi bolagsformen i en gemensam debattartikel i DN. LO har föreslagit samma modell fast med ett annat namn: samhällsbolag.

I Stefan Löfvens sommartal var han tydlig med att välfärden inte ska styras av vinstintressen. Ett av hans löften till väljarna var att "kraftigt begränsa vinsterna" i privata välfärdsbolag. SVB borde kunna passa in på den beskrivningen. Den borde kunna bli den kompromiss som alla rödgröna partier kan ställa upp på.

Kritiker av SVB-modellen menar att vinstbegränsningen gör att ingen vill satsa pengar i företagen. I Sverige har den heller inte blivit någon succé. Bara ett fåtal SVB-bolag har registrerats. Men i debattartikeln i DN radar Fi och MP upp exempel på liknande bolagsformer som blivit framgångsrika i andra länder. I Storbritannien har på kort tid 10 000 så kallade Community Interest Companys startats, de flesta inom vård, skola och omsorg. I USA finns Benefit Corporations.

Varför skulle modellen inte kunna fungera i Sverige? Bygg upp en struktur för rådgivning och kreditförsörjning, föreslår artikelförfattarna. Och använd den nya möjlighet som EU:s upphandlingsdirektiv ger att ställa politiska krav i upphandlingar. På så sätt kan man gynna bolag som inte främst drivs i vinstsyfte. Det låter som bra förslag.

När Svenskt näringsliv och andra ryar om inskränkningar i den fria företagsamheten ska man komma ihåg att inga andra länder än Sverige och Chile tillåter fri vinstutdelning från skattefinansierade skolor. När det gäller avregleringar och vinstintressen i skattefinansierad välfärd är vi mest extrema i världen.