Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En lyrisk kärleksförklaring till den jämtländska naturen

Med en svit fint balanserade och djupt inkännande årstidsdikter debuterar idag pensionerade språkläraren Barbro Nässén på Jengels förlag med samlingen ”Mitt Jämtland”

Annons

Den har fått underrubriken ”En kärleksförklaring”. Och visst är det en kärleksförklaring till jämtländsk natur, som Barbro Nässén formulerar i sina dikter med en nästan svärmisk känslighet i uttrycket.

Barbro Nässéns geografiska nav för diktandet är Övre Kaxås, där hon funnit en replipunkt, som kunde gälla för hela Jämtland. Här är naturen på samma gång jämtländskt kärv och känslomässigt överväldigande.

Med en lyrisk precision i välfunna och pregnanta metaforer fångar Barbro Nässén in årstidernas specifika drag och känslomässiga uttryck. På helt andra platser i Jämtland har jag med samma glädje och överväldigande känsla upplevt precis det som Barbro Nässén beskriver i dikten ”Övre Kaxås, Pingst”, när ”våren kommer smygande med isspjut steg för steg”. Det är då ”Storspovens gälla klagande/sytrådstunna läte/övergår i ett lätt vibrato” och ”trädens taggiga horisont blånar/uppochnervänd i sjöns spegel”.

En ”Sommardag i Övre Kaxås” kan upplevas som när ”Gröna girlanger bjuder till fest/ i symfonisk kontrapunkt” .Och strax senare på samma plats att ”vinden har storstövlarna på/allting svajar och kränger/rister och slår/i en rasande dans”.

Dikten ”Utsikt från en veranda” fångar fint upplevelsen av den jämtländska sommarnatten, då ”Hundlokans vita skum/är utspillt över ängarna” och ”Natten klättrar på solhjulet/ utan att få fäste/ och hjärtat vill brista”.

Men Barbro Nässén romantiserar inte bara naturupplevelsen i sitt Jämtland, utan ser också klart på situationen och utvecklingen i glesbygden i en dikt som ”Ödegården”, som ”hukar trött i vinden”. Efter allt som under årens lopp utspelat sig här ”vävs nu bara spindelns glesa vävar”.

Efter den nästan extatiska upplevelsen av den jämtländska sommaren och sommarnatten finner vi i dikten ”Höstkänning” hur ”Natten tar stora kliv/ tuggar hungrigt i sig/ morgonens sidenfrans/ en ny bit för varje dag” och hur ”Dagen knäpper frusen koftan/ drar sig huttrande tillbaka”.

I ”Övre Kaxås, November” slutligen ser vi ”de kala grenarnas smala längtan/ denna tomt malande förlust/ färgernas död”.

I en andra avdelning, ”I denna stund”, har Barbro Nässén samlat dikter av en helt annan karaktär, men med samma lyriska friskhet och pregnanta bildspråk.

Dikten ”Sinfonia till Charlotta” är fylld av musikantisk glädje och upprymdhet:

 

Jag önskar

solooboers skimrande kadenser

- skimrar förbi och vänder åter –

flöjtens djärva språng

stråkars kurragömmalek

valthorns fräcka

brunstrop

 

I dikten Pia Desideria slutligen formulerar Barbro Nässén ett credo till livet självt i diktens form när hon skriver: ”Känn livets puls och gränslöshet” och ställer den bejakande uppmaningen i motsats till fasan för ”likgiltighetens tomma slätter/ tystnadens öknar, färgernas förfall och utslocknande”.

Barbro Nässéns dikter präglas av en sympatisk enkelhet och anspråkslöshet. De har en personlig ton, ett pregnant och originellt bildspråk samt en friskhet som gör dem lätta att ta till sig. Särskilt tror jag att hennes Jämtlandsdikter kommer att tilltala många läsare.

LO Rindberg