Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En ljusnande framtid?

Annons

Ännu ett år ska vita mössor fylla rådhustrappan och Österängen. Ännu ett år ska välpressade kostymbyxor bli skrynkliga innan gruppfotona är tagna och vita klänningar spillas ner med bubbel. Ännu ett år ska det sjungas om studentens lyckliga dar. Men är det en ljusnande framtid dessa nittonåringar går till mötes?

Den årskull som tar studenten i år är den första att gå ut från utbildningsminister Jan Björklunds flaggskepp ”Gy11”. Den nya gymnasiereformen alltså. Den som skulle bringa ”ordning och reda” igen efter åratal av den socialdemokratisk ”Flumskola”.

Björklunds militära bakgrund har minst sagt satt sin prägel på dagens gymnasieskola. Systemet präglas av kontroller, inspektioner, fler betyg och fler prov. När reformen infördes var det utan forskningsstöd och ordentliga utredningar. Nu, tre år senare, har den första årskullen blivit klara. Hur har det gått?

Ett av de stora problemen med Gy11 är brådskan i genomförandet. Lärarna fick inte tid att lära sig den nya läroplanen, vilket resulterat i förvirring när betyg ska sättas och målen ska tolkas. Dessutom tar alla nationella prov, kontroller och betygssättning så mycket av lärarnas tid att undervisningen blir lidande. De nya läromålen är så krävande att de studiemotiverade riskerar att gå in i väggen. De som inte är studiemotiverade orkar inte försöka.

Gy11 innebar även en omstrukturering av gymnasieprogrammen. Eftersom Björklund hävdade att gymnasieeleverna inte ville ha någon högskolebehörighet togs den bort på de praktiska programmen. Resultatet blev att eleverna flydde från yrkesprogrammen. De som ändå valde en yrkesinriktning valde omedvetet bort möjligheten att omskola sig i framtiden.

Det Björklund har gjort är att återföra en elitskola. En gymnasieskola som bara de studiemotiverade, om ens de, klarar av. En skola som kräver stöd och hjälp hemifrån. En skola där man gör en tydlig skillnad på vilka som ska få studera vidare och inte. Där akademikerbarnen har klara fördelar framför arbetarbarnen.

Det är svårt att hitta något positivt med den nya gymnasiereformen. Resultaten sjunker. Pressen och stressen ökar när varken lärarna eller eleverna vet vad som förväntas av dem. Är det någon skola som är ”flummig” så är det Björklunds gymnasieskola.

Efter åtta år som utbildningsminister och tre år med Gy11 säger Jan Björklund att det enda som krävs innan skolan blir bra igen är lite mer tid. Frågan är om de stressade lärarna och pressade eleverna håller med om det.

Jag tror inte att de första försökskaninerna i Björklunds skolexperiment kommer att kunna sjunga ”inga stormar än i våra sinnen bo” och mena det.