Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En liten tvekande ros i december

Det är alltid med spänning som jag ser fram emot att möta en ensemble, orkester eller kör med en ny ledare.

Annons

Alla grupper som ska arbeta tillsammans behöver emellanåt ny inspiration och ny pedagogik för att nå de gemensamma målen och detsamma gäller i musikens värld.

Nu var det dags för Cantilenakören att göra nypremiär med sin nya körledare Jenny Michanek. De tu har inte haft mer än hösten på sig att lära känna varandra på djupet, och lite mer tid tillsammans behövs nog för att relationen ska sätta sig ordentligt.

Jag var väldigt nöjd med programvalet denna lite korta julkonsert som kören valt att kalla En ros i december. Inte så många nummer, men däremot de verk de valt presenterade i flera olika arrangemang. Nytt grepp och väldigt effektfullt. Det var också väldigt trevligt med de dikter som sprängts in i programmet. Imponerande var också att programmet framfördes helt utantill.

Konserten började lite tvekande både i frasstart och intonation, och tyvärr så var flera av numren inte så stadiga i just starterna. Härlig blev En ros utsprungen i sex olika versioner. Kören valde då att stå i mittkoret, vilket gav en vacker klang i kyrkorummet. Växlingarna mellan de olika arrangemangen hade dock kunnat vara stabilare än vad de var.

Jag tyckte om att de valde att byta uppställning ett par gånger i konserten, det ger variation i ljudbilden, men det ställer också högre krav på körsångarna och där är inte riktigt Cantilena i hamn ännu.

Med stor lätthet framförde de Ding dong, merrily on high, vilken hade bra driv och fin utstrålning. Roligt var det att få höra körens herrar i det egna numret O, du salig, förtjänstfullt genomfört. Konserten avrundades med Stilla natt i tre olika arrangemang, där Sten-Ove Rådström mjuka baryton i solot i det slutliga arrangemanget bidrog till den sköna avslutning det blev. Dessa stilla klanger och det behagligt stilla tempo matchade fint det gnistrande vintervädret utanför Sunne kyrkas vackra omgivningar.