Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En lilleputt i Europa

Annons

1885 kallade den tyske kanslern Otto von Bismarck ihop ett möte där europeiska statschefer skulle dela upp Afrika mellan sig. Det var bråttom. Kampen om naturtillgångarna höll på att urarta i krig.

Mötet var snabbt avklarat. I rasande fart delade kolonisatörerna upp en hel kontinent mellan sig med hjälp av passare och linjal, utan en aning om hur terrängen såg ut eller vilka folkgrupper som bodde var.

"Vi har delat ut berg, floder och sjöar till varandra utan att veta var de ligger", erkände den brittiska premiärministern lord Salisbury efteråt.

Dagens afrikanska nationsgränser är i stort sett identiska med dem som ritades av de övertända kolonisatörerna. Slutsats ett: gränser bör dras med eftertanke. Slutsats två: även ologiska gränser är svåra att ändra på.

Det vet inte minst raden av utredare som försökt föreslå ändringar i den svenska läns- och regionindelningen. Den är faktiskt äldre än Afrikas. Länen härstammar från Axel Oxenstiernas tid på 1600-talet. På den tiden var det sjöar, vattendrag och skogar som avgjorde var gränserna drogs. Det naturliga idag vore kanske att utgå från arbetskraftsregioner eller pulsådror som E14 och Norra Stambanan.

Den svenska kartan håller sakta på att ritas om efter sådana premisser. Men inte den jämtländska. Det var länge tal om att gå ihop med Västernorrland. Det pratades till och med om en norrländsk storregion. Men politikerna ryggade tillbaka. Motståndet blev för stort. När landstingsfullmäktige i november 2011 meddelade statens utredare att de visserligen ville bilda region med Västernorrland, men bara under förutsättning att de fick ångra sig och dra sig ur om det inte blev bra, då satte både regeringen och Västernorrland ner foten.

Resultatet blev Region Jämtland Härjedalen. Tjänstemännen har tränat ett tag i ett regionförbund. Från årsskiftet ska regionen styras av ett folkvalt fullmäktige, som tar över landstingets uppgifter och får huvudansvar för regionala utvecklingsfrågor. I tisdags blev det klart att den politiska makten kommer att ligga hos S, V och MP.

Kommer vi att märka någon skillnad? Tveksamt. Det är mycket möjligt att vi inte ens kommer att märka att landstinget är borta. Organisationen är kvar, sjukhuset, vårdcentralerna och de flesta av de tongivande politikerna. Men den andra delen, den som handlar om regional utveckling, hur kommer vår lilla region att klara sig i den globala konkurrensen?

Det brukar talas om en kritisk massa, en gräns för hur många invånare en fungerande region bör ha. Det måste finnas tillräckligt många patienter för att läkarna ska behålla kunskapen om hur de opererar cancer. Det måste finnas tillräckligt många passagerare för att upprätthålla en hyfsad kollektivtrafik. Det måste finnas kvalificerad arbetskraft att tillgå.

Många anser att Region Skåne är för liten. I Mellansverige finns det förespråkare för en storregion med Stockholm, Sörmland, Västmanland och Uppland. För att hävda sig i en global konkurrens måste regioner vara starka, det vill säga folkrika. Det är en vanlig uppfattnong.

Det säger sig självt att Jämtland inte blir någon regional stormakt. Vi får spela i en helt annan division tillsammans med andra regioner i Europa som har långt mellan bosättningarna. Det blir viktigare än någonsin att hitta partners inom EU. Det blir också viktigare än någonsin att samarbeta över länsgränsen. Åt alla håll. Om Jämtland ska finnas kvar, jämt och ständut, måste vi liera oss med andra. En lilleputt klarar sig inte själv.