Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En lärorik bilresa till innebandyturneringen

Annons

Vi lär så länge vi lever.

Och när vi lever med barn så lär vi oss …mer.

Förra helgen agerade jag chaufför till och från en innebandyturnering. En resa med bilen full av nioåringar betyder generös resegaranti: det blir en lärorik och humoristisk utflykt som inger hopp om framtiden.

Man kan sitta tyst där bakom ratten och lyssna på diskussionerna och lära sig saker man inte visste att man borde veta.

Fyra barn som spelar i samma innebandylag men som går på fyra olika skolor satt med i bilen förra helgen. Det jämfördes skolgårdar, fotbollsmål, mattelektioner och vilka regler som gäller på rasterna.

Någon hade gräsplan på skolgården, någon hade grus. Och fotbollsplanerna används inte bara till fotboll. Vissa vill leka andra saker på spelytan och då schemaläggs det så att alla får möjlighet att leka det de vill, i turordning.

När det är fritt val på Fritids så är det handuppräckning som gäller och majoriteten bestämmer.

En pojke i bilen berättade att han hade fått trösta en klasskompis som hade röstat på ett alternativ som fick minst röster – och som blivit mycket ledsen när han inte fått sin vilja igenom

Då sa jag till honom, att förstår du inte, det här är demokrati. Du kan inte bestämma jämt.

Demokratiregeln var helt självklar för hela gänget.

De är nio år, eller fyller snart nio så de genomskådar alla som spelar oschysst, både på och utanför planen så att säga.

– Jag har en kille i min klass, han säger att han är bäst på allt. Sen. När någon vinner över honom säger han att det var för att han inte sprang sitt snabbaste. Det är ju ljug.

– Mmm

De var så värdiga när de berättade om sina favoritämnen, sin älsklingsmat och sina fritidsaktiviteter.

Lite oroligt var det kring det faktum att på en skola säger fyra av fem lärare att det är okej att ha fotbollsskor med grusdobbar när man spelar fotboll på rasterna – den femte säger att man inte får ha dobbar över huvudtaget. Man ska ha vanliga gympaskor i stället.

De enades om att eftersom de vuxna inte kommit överens, så måste båda alternativen vara rätt.

I bilen satt också en tjej som spelar med i killaget. Hon spelar både med min sons lag och i ett flicklag. Inga konstigheter.

– Jag kan vara med och spela i dag, men inte i morgon. Då har jag fotbollscup med mitt andra lag. Ibland måste man bara välja vet du.

Lite senare, från baksätet:

– Har ni börjat med Gånger?

– Ja, har ni?

– Nej, men har ni börjat med avrundning?

– Nä.

Sen följde en genomgång av vad avrundning i matte egentligen är för något. Jag är lite osäker om informationen gick fram till alla i bilen, men matte var ett favoritämne lät det som.

Och det är skillnad på att skämta och att ljuga. Ljug är inte roligt, men att skämta går väldigt bra.

Jag körde fel på vägen till idrottshallen och vi kom fram en kvart efter de andra.

Vår gemensamma bortförklaring om sightseeing i det fina vårvärdet kunde ingen slå hål på. Högsta betyg i skådespeleri till alla.

Jag tänker så här: När man känner sig lite vilsen så borde man kunna hoppa in i bilen och ta sig en tur med kloka passagerare som kan förklara att alla inte kan bestämma jämt. Att man blir genomskådad om man ljuger, att alla får vara med i laget och att det mesta är rätt kul när man provar det. Trots att det är superpirrigt när man är nybörjare.

Och inte minst det självklara faktumet: man kan bli bäst i världen på vad man vill. Som Messi och Charlotte Kalla. Men då måste man träna väldigt mycket.