Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kvarnsten runt snillens hals – om föraktet för Ida Bäckmann

Annons

Hon fick den svenska litteraturhistoriens fulaste eftermäle.

Författaren det handlar om är Ida Bäckmann (1867 – 1950) och den som fäller omdömet är Sigrid Combüchen. I sin bok Den umbärliga, som kommer ut idag, ger hon i viss mån Ida Bäckmann en biografisk upprättelse.

Men det är inte alldeles lätt att återupprätta Ida Bäckmanns heder och rykte efter att, som Sigrid Combüchen skriver, historien gjort käringkarikatyr av henne och beskrivit en påflugen, ful, frigid och känslosam gaphals.

Det var Bäckmanns bok om Gustaf Fröding, utgiven 1913, som knäckte hennes rykte som seriös författare. Selma Lagerlöf hade föreslagit henne att skriva boken, uppmuntrade och berömde resultatet, men levererade aldrig det utlovade förordet. Och när boken kom ut blev den av en enig kritikerkår nergjord och författaren blev skandaliserad.

Selma Lagerlöf teg sig igenom hela den process som blev så olycklig för Ida Bäckmanns fortsatta författarskap, och inte förrän 1940, när en ny utgåva av boken under titeln Gralsökaren gavs ut, hade nobelpristagaren Lagerlöf lyckats samla sig till ett välvilligt förord. Men då hade redan en kampanj för Ida Bäckmanns upprättelse ägt rum, bland annat i kulturtidskriften Fönstret.

Ida Bäckman, född 1867 i Åmål, får möjlighet att studera, och väljer kvinnoyrket framför andra, lärarinnans. Men egentligen står hennes håg till något annat, att skriva, och efter några år som en icke omtyckt lärarinna, debuterar hon 31 år gammal med romanen Tantali kval.

Men redan året därefter etablerar hon sig som journalist och resereporter med vidsträckta resor ut i världen. På Exportföreningens uppdrag besöker hon Brasilien, Argentina, Paraguay och skriver utförliga rapporter om svensk företagsamhet därifrån, hon reser till till Sydafrika och rapporterar från inledningen av Boerkriget, hon gör omfattande resor genom Ryssland fram till revolutionen 1917, intervjuar Leo Tolstoj och skildrar Nobelföretagens oljeutvinning i Baku. Hon rapporterar från Vatikanen i Rom och från fredskongressen i Haag. Hon är en vetgirig och alert journalist, en tidig globetrotter, ständigt på språng mellan världsomspännande uppdrag. En del av sina reserapporter ger hon ut i bokform under titeln Farliga färder och roliga.

Men det var ju inte Ida Bäckmanns journalistiska vedermödor eller hennes egna litterära alster som gjorde henne omöjlig och skandaliserad i många samtidas ögon. Efter att boken Gustaf Fröding skildrad af Ida Bäckmann kommit ut blev hon av den intellektuella eliten moraliskt förkastad och socialt omöjlig, betraktad som mytoman och vampyr.

Det är ingen vanlig författarbiografi som Sigrid Combüchen skrivit – Ida Bäckman är inget klassiskt ämne för en biografi, konstaterar hon. Men en ytterst komplicerad och fascinerande personlighet, som Combüchen skapat ett mycket personligt porträtt av.

Berättelsen om Ida Bäckmann och hennes relationer till några av ikonerna på den svenska parnassen vindlar sig okronologiskt fram genom hennes liv och det är helt osminkade skildringar av en passionerad människas beundran för skaparkraft och genialitet, men också en önskan om att själv få vara delaktig.

Ida Bäckmann är i litteraturhistorien mest känd som en kvarnsten runt snillens hals, skriver Sigrid Combüchen. Det är med en ironiskt gycklande jargong som hon tecknar Ida Bäckmanns spretigt mångtydiga porträtt. Men en form av upprättelse blir det trots allt när man som läsare lagt alla pusselbitar i Ida Bäckmanns liv som hennes biograf grävt fram.