Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En kriskommission är av nöden

Socialdemokraterna tillsätter en kriskommission efter en valförlust som verkligen svider för arbetarrörelsen.

Annons

Det är en sak att efter tre valsegrar förlora ett val mot en valsegrare som lovar att han har ett recept för nya jobb, samtidigt som han lovar att inte försämra välfärden. Det är en helt annan sak att förlora mot samme Fredrik Reinfeldt när vi vet vad han står för. Han hade inget recept för jobb. Han har därtill inlett en nedmontering av skyddsnäten för sjukskrivna och arbetslösa som går betydligt längre än vad vi väntat oss.

Det är bara följdriktigt att regeringen dagen före valet fick en tjänsteman på Försäkringskassan att mer eller mindre utlova en ändring för den sjuka och utförsäkrade kvinna som uppmärksammats i medier och valdebatter. Ett besked som dagen efter valet visade sig vara felaktigt. Det är mot den motståndaren Socialdemokraterna fått en ny förlust. I skogslänen klarar sig partiet anständigt. Men som helhet är valresultatet en katastrof.

Jag hoppas att denna kriskommission av relativt unga partiföreträdare lyckas bättre än de som gjorde valanalysen efter det förra valet. Föreställningen att sossarna missat tillväxtens och jobbens betydelse var egentligen rätt märklig. För jobben växte till i en sällan visad omfattning 2006. Nog vore det klokare att säga som det är, att de borgerligas recept det som nu allmänt benämns jobbskatteavdraget inte ger jobb utan bara är ett sätt att sänka skatter ett självändamål för m oderater.

Efter förra valet fanns valet att gå fram ensamma som det statsbärande parti Socialdemokraterna varit. Nu är det ett annat läge. Det rödgröna samarbetet har säkerligen kostat röster. Men det måste fortsätta.

Partiledaren Mona Sahlins låga popularitet är ett problem även om valrörelsens avslutning innebar en klar uppryckning när äntligen rättvisefrågorna och skyddet för sjuka och arbetslösa kom upp på bordet. Jag hoppas att kriskommissionen förstå r vikten av tydliga budskap som Välfärd går före skattesänkningar . ”Alla ska med” duger också som paroll. Men då måste politiken förenas med det allmänna budskapet. Välfärdens resurser ska inte gå till riskkapitalbolag i skatteparadis !