Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kosmopolitisk vänstervision

I Nazityskland var kosmopoliten ett nedsättande ord för att beskriva juden; en person som inte passade in inom ramen för en gemensam nationell identitet.

Annons

Under de efterföljande decennierna av kallt krig stannade den kosmopolitiska tanken vid just en tanke, en vision om en gränslös värld där människor, i skydd av friheten och toleransen, kunde röra sig fritt; arbeta, studera och berika själen med nya upplevelser – mötas i en anda av nyfikenhet snarare än misstro.

I dag, två decennier efter järnridåns fall, framstår denna vision alltjämt som en utopisk tankefigur. Vi fick globaliseringen och den digitala revolutionen, men vad hände med det kosmopolitiska idealet?

Förra året misslyckades världens ledare att formulera ett gemensamt program för minskade utsläpp. USA ville fortsätta att köra bil och i det översvämningsdrabbade Pakistan hotas nu miljontals barn av vattenrelaterade sjuk domar. Nyligen inledde fra n ska myndigheter en stor u t resningskampanj av romer: eskorterade av polis sattes 93 romer på två plan med destination Bukarest. ”Romerna drogar sina barn”, säger Frankrikes familjeminister. Häromdagen gjorde Röda Korset en brandkårsutryckning till Bräcke. De 130 bangladeshiska bärplockare som har blivit lurade till byn med löften om stora pengar, saknade kläder för att klara kylan. ”Inte regeringens ansvar”, säger vår moderate arbetsmarknadsminister. Nej, det politiska ansvaret utsträcker sig inte längre än vad nationalstaten räcker.

Nationalismen, uttryckt som en rädsla att förlora ett privilegium, en förhandsrätt, eller ännu värre, klädd i en rasistisk språkdräkt, håller fortfarande greppet om Sverige och Europa. Att detta sker i en tid då den politiska högern dominerar vår kontinent är ingen slump.

I det kosmopolitiska idealet kan vänstern formulera ett alternativ till den protektionism, konservatism och rasism som grasserar i vårt närområde. I ett kosmopolitiskt Europa är inte medborgerliga fri- och rättigheter villkorade av nationalistiska identitetsmarkörer som passnummer, etnicitet, religion eller hudfärg. I ett kosmopolitiskt Europa har vi en positiv inställning till invandring. Därför krävs starka fackförbund som omfattar alla arbetare, oavsett härkomst.

Behovet av ett nytt förhållningssätt inför vår omvärld växer för varje år , d et går inte längre att separera det nationella från globala. Ställd inför miljöhotet, migrationstrycket från fattiga länder och vår egen demografiska utmaning är högerns utgångspunkt i nationalstaten otillräcklig.

Kan vi inte garantera bangladeshiska arbetare drägliga villkor i bärskogen, hur ska vi då kunna samarbeta för att möta klimatförändringarna?