Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En kille att lita på

Markus Krunegård

Badhusparken

Fredag
3

Annons

När Markus Krunegård släppte sina två album "Lev som en gris, dö som en hund" och "Prinsen av Peking" samma dag förra hösten trodde jag att karl'n hade drabbats av hybris – i synnerhet eftersom låtmaterialet i mina öron endast räckte till en skiva.

Jag såg det som ett tecken på att Krunegård efter det stora genombrottet med "Markusevangeliet" genomgått en musikalisk 30-årskris som visserligen inte hade hämmat hans kreativitet men däremot skapat beslutsångest nog att inte kunna gallra fram rätt spår till ett, istället för två, album.

När Krunegård går upp på Badhusparkens scen först av alla på fredagskvällen är jag därför nyfiken på att se om han fortfarande förmår plocka fram den energi som han visade upp under sin senaste yran-spelning för två år sedan.

Redan efter tre låtar inser jag att mina farhågor är obefogade.

Markus Krunegård blandar friskt från sina tre soloskivor men har fingertoppskänsla nog att spela precis de låtar som hans publik vill höra.

När han river av en inspirationsfylld "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel” är jag säker: det går fortfarande att lita på Markus.

Spelningen tappar sedan en aning i tempo i mitten innan Krunegård med band återigen höjer farten. Avslutningen med "Jag är en vampyr” får händerna på den regnponcho-beklädda publiken att åka i luften innan han tar farväl med extranumren "Rocken spelar ingen roll längre" och vackra "Stjärnfallet".

Trots att Krunegård passerat de trettio finns det uppenbarligen fortfarande en del ungdom att driva ur hans kropp.

Andreas Persson