Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En helt unik påse med gott och blandat

/
  • I går gav de två utsålda föreställningar på Nornan i Stugun, Peter Carlsson och Blå grodorna. Från vänster: Ola Norrman, slagverk, Staffan Wiklander, bas, Peter Carlsson och Kristine Stenerhag, piano.   Foto: Ulrika Andersson
  • Staffan Wiklander, från Stugun, gör ett underhållande nummer om de fyra bröderna (ståbasens strängar) som alla har olika temperament.

Han spelar på bensindunk, drar rövarhistorier och blandar jazz med reggae, hejvilt. Vilken entertainer han är, Peter Carlsson med sina Blå grodor.

Annons

Den äldre herren i stolen bredvid mig kan inte sitta stilla. Han vrider sig av skratt, tar av sig glasögonen för att torka tårarna, mår så gott. Det får tala för sig själv.

Fram till i går var det några år sedan jag såg Peter Carlsson och Blå grodorna. Då spelade gänget på Folkets hus och jag minns än i dag hur jag då gick ut från lokalen med en upprymd känsla i bröstet och liksom helt tagen i tanken.

Det var som var och en av oss i publiken blivit försedd med en extra sanning, kalla det gärna för en livskrydda. Då tillvaron börjar smaka på ett bättre, men kanske lite annorlunda sätt. Exakt samma känsla som då är kanske svår, för att inte säga omöjlig, att få tillbaka. Men under tisdagskvällen, på ett fullsatt Nornan i Stugun, finns den absolut där igen. Jubileumsföreställningen ”En enaktare” innehåller material från en 16 år lång bandgemenskap och är drygt en timme lång (Hälften så kort som den förra föreställningen).

Peter Carlsson varvar Cornelis Wreesvijk och Evert Taube med lite reggae och historier från hembygden på äkta dalmål. Han hade gott kunnat slänga in lite mer rock ’n’ roll och blues av det skitigare slaget. Men det är väl en smaksak. Medmusikanterna har den här gången fått lite mer utrymme. Basisten Staffan Wiklander, från Stugun, gör ett riktigt underhållande nummer med sin ståbas. Och när Kristine Stenerhag sjunger Björn Skifs låt ”Håll mitt hjärta” är det så smärtsamt vackert att det går att höra en knappnål falla inne i lokalen.

Showen går från sorg till glädje, från vardag till fest, från krusning på ytan till avgrundsdjup på ett litet ögonblick. Och det är också det som gör den så intressant. Peter Carlsson, gränslös både som musiker och estradör, står för en påse gott och blandat helt ensam i sitt slag.

”Showen går från sorg till glädje, från vardag till fest, från krusning på ytan till avgrundsdjup på ett litet ögonblick”

Mer läsning

Annons