Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En händelserik skidhelg – minst sagt

Annons

Skidskyttestafett utan Björn Ferry i laget.

Det skulle ju bara inte gå.

Och så klämmer David Ekholm, Mattias Nilsson (den fantastiske kämpen), stjärnskottet Fredrik Lindström och den alldeles fantastiske Carl-Johan Bergman till med seger i en helt otroligt rafflande stafett i Vancouver.

Jag säger som Kalle Grenemark:

”Vad är det som händer?”

Måste återigen också konstatera vilken fantastisk idrottskvinna vår skidskyttedrottning Helena Jonsson är. Själv trodde jag att nu efter VM kommer rekylen på hennes fantastiska säsong och hennes fantastiska VM.

Så går hon in och reparerar en mindre lyckad distanstävling i Vancouver med att vinna sprinten och vara klockren i stafetten.

Helena, min stora favorit till nästa Jerringpris.

Roligt i skidskyttet även att Jörgen Brink äntligen fick till sitt skytte och via sin alltid starka åkning fixade en femteplats i herrarnas sprint samt, inte minst, att junioren/framtidsmannen, endast 19-årige Fredrik Lindström, sköt fullt och blev 13:e man.

Om inte annat behövs det fler kandidater till de svenska stafettlagen. Vi såg ju hur det kan gå när det finns flera formstarka åkare att välja på.

Kanske det ändå finns hopp för längdåkning och masstart.

Tävlingarna i Trondheim, 30 respektive 50 kilometer klassiskt, gav i alla fall inte ytterligare eld under brasan för oss som vill ha en återgång till fler lopp med individuell start.

Undrar bara vad Petter Northug sysslade med. Var det storhetsvansinne som gjorde att han var uppe och fladdrade vid varje inlagt spurtpris eller var det rent utav så att han gav blanka fasen i att försöka vinna tävlingen?

En rimlig teori kan vara att han tidigt insåg att han ännu inte är fullvuxen som skidåkare och att han i slutändan inte skulle ha en chans.

Respit – inte mer – i masstartsdebatten tack vare offensiva satsningar, klassisk stil och spännande tävlingar.

Avslutningen på världscuptävlingarna i Åre blev väl sådär. Vill absolut ställa mig i den hyllningskör som gladdes över att norrmannen Aksel Lund Svindal till sist (och tack vare en urkörning av Benjamin Raich), tog hem totalsegern på den manliga sidan.

Alltid stort när stora idrottsmän kämpar sig tillbaka till toppen efter svåra skador.

Att Sverige söker både längd-VM i Falun 2015 samt alpina VM i Åre 2017 känns som att vi försöker gapa över lite för mycket.

Falun har för övrigt haft sådana problem med sin organisation inför årets Svenska Skidspel samt att enas om tagen inför en VM-ansökan att det borde ha varit läge för ett alert Östersund att hoppa in på banan.

Å andra sidan ska, apropå att inte gapa över för mycket, kanske Östersund fortsätta på den inslagna vägen och fortsätta satsningen på världscup och eventuell ny VM-ansökan i skidskytte.

Får bara inte ske, och kommer förmodligen inte att ske trots finanskris och viss oenighet om garantisummor och annat, att Östersund och Sverige slarvar bort det guldläge perfekta arrangemang skapat.

Lika lite som det får ske, och inte kommer att ske, att Åre tappar sin status som alpin arrangör.

Årets match, så här långt, i kväll i Östersund. Match nummer ett i kvartsfinalserien i basket slutade med en enpoängsseger för Jämtland borta mot omöjliga, överlägsna, oövervinnerliga Norrköping. Förnuftet säger att Jämtland nu åker på en rejäl överhalning.

Hjärtat säger att det är rejält bragdläge. Vi ger det absolut en chans. Inte minst för att Jämtlands två tongivande spelare, Andrew Mitchell och Ty Levett inte bara är två fantastiskt duktiga basketspelare utan att de också är utrustade med riktiga vinnarskallar som om de kommer igång rätt från början kan få med sig hela gänget.

Mer läsning

Annons