Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En gruva skulle göra fjället obrukbart

Startar gruvan på Stekenjokk skulle stora delar av området bli obrukbart för samerna. Det anser Thomas Kroik som är ordförande i Voernese sameby som har valt att avbryta samtalen med gruvbolaget.

Annons

Det har redan börjat skymma när de på skoter och fyrhjuling kommer körandes ner från Orrnäsfjället väster om Borgafjäll. Det är där samebyns renar finns samlade den här årstiden. Thomas Kroik och Pär Jonasson har precis som de andra renskötarna i Voernese mycket att göra den här årstiden. Inom några veckors tid ska renarna flyttas till vinterbetet utanför Sollefteå och hjorden bör därför inte spridas över ett alltför stort område.

Efter fjällturen tar de igen sig en stund i samebyns lilla stuga i Storjola intill Borgasjön. Thomas Kroik berättar att renarna bara vistas en kortare period kring Orrnäsfjället. Den största delen av året uppehåller sig renhjorden på och kring Stekenjokk tillsammans med renar från samebyn Vilhelmina södra. För Voernese är området mycket viktigt av flera skäl.

– Våra renar kalvar upp mot Stekenjokk och även brunsten sker där. Skulle det bli en gruva så blir området obrukbart, säger Thomas Kroik.

Kollegan Pär Jonasson fyller i:

– Det handlar om ett ganska stort område där renarna inte längre skulle kunna beta. Då ökar betestrycket på andra ställen och i slutändan leder det till färre renar och lägre slaktvikter för oss.

Att rennäringen skulle påverkas negativt av gruvverksamheten har även Vilhelmina mineral kommit fram till. I deras rapport konstateras att renarna riskerar att bli störda under både kalvnings- och brunstperioden. Gruvbolagets rapport kommer också fram till att året-runt-markerna på Stekenjokk är viktiga att skydda eftersom samebyarnas marker krymper även av andra skäl.

Men trots att gruvan skulle påverka rennäringen negativt kommer Vilhelmina mineral ändå fram till att samer och gruvverksamhet kan samexistera. Men samexistens är inget som Thomas Kroik tror på.

– De lyssnar ingenting på vad vi säger. Det blir ändå alltid vi som får flytta på oss i slutändan. De har bestämt att de ska driva sin gruva där och att vi ska anpassa oss. Det är deras version av samexistens.

Thomas Kroik skakar på huvudet. Även om det inte finns några definitiva beslut ännu så ser det mörkt ut enligt honom. Tidigare i år beslutade regeringen att Rönnbäcksgruvan i Västerbotten skulle få starta. Även där stod riksintresset rennäring mot riksintresset mineraltillgång. Gruvbolaget vann och samerna förlorade.

– Vi vet ju vad näringsminister Annie Lööf resonerar. Hon förordar gruvnäringen, konstaterar Thomas Kroik.

I den rapport som Vilhelmina mineral har lagt fram föreslås åtgärder för att lindra skadan för samebyarna. Bland annat nämns att gruvbolaget bör överväga att stoppa störande verksamhet när renar ska flyttas förbi gruvan. Bolaget är också villigt att ge ekonomisk ersättning för samernas ökade kostnader eller inkomstbortfall som beror på gruvan.

För Thomas Kroik handlar det inte om ekonomisk ersättning. Det viktigaste för honom och de andra i samebyn är att renarna mår bra. Han har jobbat som renskötare i princip sedan han slutade av gymnasiet. Hans förfäder har också varit renskötare så långt tillbaka det går att överblicka. Men det blir allt svårare säger Thomas Kroik.

Pär Jonasson håller med. Även han har varit renskötare sedan skoltiden. Men mycket har hunnit hända på två decennier.

– Det är så mycket som staplas på varandra hela tiden. Det har blivit så mycket att man har slutat känna efter, säger han uppgivet.

Båda två uttrycker en slags maktlöshet inför det som håller på att ske, inte bara det som påverkar samerna utan i ett större perspektiv.

– Folk vill ha orörd natur men samtidigt inte. Det blir en sorts dubbelmoral. Det är så kortsiktigt med en gruva. Tio till femton år, men då är skadan redan skedd, säger Pär Jonasson och Thomas Kroik fyller i:

– Sedan blir det vi samer som får klä skott när folk säger: De här lapparna ska vara emot allt och bara gnälla. Men tänk om vi inte hade funnits. Hur hade det sett ut då? Det hade säkerligen varit mycket mer exploaterat med skidanläggningar på vartenda fjäll, bilvägar och fri skoterkörning.

Thomas Kroik och Pär Jonasson säger att de båda är luttrade. Men smärtgränsen när det inte längre är värt att bedriva rennäring kanske börjar närma sig. Fast än tänker de fortsätta ett tag.

– Nog finns vi kvar ett tag till, säger Thomas Kroik.