Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En fransk Colin Nutley-film

Originaltitel: Mes heros
Premiär: 25 april 2014, på Folkets Bio Regina 12 maj
I rollerna: Josiane Balasko, Gérard Jugnot, Clovis Cornillac med flera
Regi: Eric Besnard
Speltid: 1 timme 37 minuter
Censur: Barntillåten
Betyg: + + +

Annons

Parisaren Maxime är chef för ett ambulansåkeri som har blivit privatiserat. Samtidigt som han tampas med för mycket jobb, meningslösa men ekonomiskt fördelaktiga körningar, har han det trassligt även på hemmaplan.

Dessutom måste han hämta ut sin mamma från ett landsortshäkte. Hon är av ett klassiskt lägga-näsan-i-blöt-virke och hamnar i trubbel ibland. På vägen hem från häktet visar det sig också att mamma Olga är med i ett nätverk för att gömma papperslösa. De får med sig den lille Tiemoko. Sedan intar de alla tre en ljuvlig skaldjurslunch på stranden.

Sådan är mamma Olga och frågan i den här filmen är väl hur långt äpplet har fallit från trädet.

"Mina päron" lyckas på ett framgångsrikt vis kombinera familjestrul i olika generationer med en skvätt samhällskritik.

Det är ett ganska typiskt franskt persongalleri vi får möta i de antiauktoritära och livsnjutande åldrande päronen, som gärna räcker ut tungan till polisen och dricker ett glas vin till lunch. Minst.

Visst är de klicheér men detta är gjort med ett lätt handlag och det är gemytligt att se. Bitvis skulle man kunna misstänka att regissören Eric Besnard är Colin Nutleys franske andlige bror, han är hur som helst en hejare på att skapa lantliga, vackra miljöer och att balansera allvarliga men inte olösliga problem.

Filmen predikar grundläggande anständighet och det värmer fint. Mamma Olga utbrister "ska jag bara se på när mitt land utvisar folk?" och tar saken i egna, högst kapabla, händer. Hon spelas av franska stjärnan Josiane Balasko, som vi senast såg i "Igelkotten". Gillade man den, eller kanske ännu hellre Gérard Depardieu-myset i "Mina eftermiddagar med Margueritte", är det här helt rätt film.

Miranda Sigander

miranda.sigander@tt.se