Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En drottning på hemmaplan

/
  • Brorsdottern Evelina Pellving hjälper till att packa upp och ångstryka allt inför utställningen. Hon får också vara mannekäng och visa upp Siv Annelis sjalkoftor och andra färgstarka plagg. Foto: Ulrika Andersson
  • Hon växte upp  i Östersund under namnet Anneli Göransson. ”Men när jag kom till Uruguay fanns det redan två andra Anneli där. Därför kallar jag mig Siv där nere”, säger hon.
  • Den som tror att tovat måste vara lika med varmtjockt och vadmalsgrått tror fel. Siv Anneli Göransson fäster ull i ytterst tunna skikt på skir gasväv och använder sig av regnbågens alla färger. ”Färg är min stora lycka. Jag tröttnar aldrig på att hitta nya kombinationer”, säger hon.
  • Sjalar och halsdukar  i långa banor har packats upp ur res-väskorna inför dagens vernissage på Härke konst-centrum.

Hon kommer från Östersund och kallas textiliernas drottning i Montevideo. I Siv Anneli Göranssons tovade konst möts Sverige och Uruguay.

Annons

Det är ett bra tag sedan hon var hemma senast, men nu är hon här. För att ställa ut på Härke konstcentrum och gästundervisa på ABF, Östersunds konstskola och Hållands folkhögskola.

– Odd Larsson på konstskolan säger att han har haft mig på sin önskelista länge. Jag kan inte förstå varför, säger hon blygsamt.

Fast blygsam behöver hon då rakt inte vara, det inser man snabbt när hon börjar berätta om sin extraordinära karriär som textilkonstnär och designer på andra sidan jordklotet.

Det är 24 år sedan hon flyttade till Uruguay, den lilla republiken på Sydamerikas östkust, inklämd mellan jättarna Brasilien och Argentina.

– Uruguay har tre miljoner invånare och 25 miljoner får. Landet är en av världens fem största ullproducenter men man kände inte till handtovning när jag kom dit, säger hon.

Själv hade hon blivit invigd i tovningens mysterier många år tidigare, under folkmusikvågen på 1970-talet.

– Det var lillbrorsan Gudmars förtjänst. Han var folkdansare och musikant och provade nyfiket på alla möjliga sorters hantverk. En dag kom han hem med ett par filtstövlar som han hade tovat.

Siv Anneli blev nyfiken och satte igång. Och anade väl knappast då att hon 30 år senare skulle få beställning på 75 par filtstövlar från Donna Karan, en av modevärldens största med säte i New York ...

Grunderna i textila hantverk lärde hon sig annars på dåvarande lanthushållsskolan Rösta i Ås.

– Jag hade skapat, pysslat och målat under hela min uppväxt, men det var där jag för första gången kom i kontakt med vävning och broderi.

Efter Rösta blev det tre år på Capellagården, Carl Malmstens konsthantverksskola på Öland. Därefter konststudier i Finland och Danmark innan hon utbildade sig till folkhögskollärare och började undervisa andra på Ölands folkhögskola.

1985 flyttade Siv Anneli Göransson till Uruguay.

– ”Por amor”, som man säger på spanska. För kärleks skull, alltså, förklarar hon.

Hon hade träffat Oscar, politisk flykting i Sverige, och när han skulle återvända hem till Uruguay efter diktaturens fall följde hon med. På försök till att börja med, tänkte stanna några månader. Men kände sig snart hemma och blev kvar.

Hon gick på den statliga konsthögskolan och det egna skapandet tog fart i en dynamisk atmosfär där det var knappt om resurser men högt i tak. Textil folkkonst kom i ropet och Siv Anneli förenade framgångsrikt sitt nordiska kulturarv med nya influenser. Kombinerade svensk folkton med latinamerikanska rytmer, satte jämtländska trasmatteränder på indianska ponchos.

Så småningom blev hon lärare på konsthögskolan, men 2002 bestämde hon sig för att kasta loss. Hon sade upp sig och hyrde en egen ateljé. Gjorde en klädkollektion som blev succé på catwalken. Och på den vägen är det.

I dag håller hon workshops i handtovning och design i både Brasilien och Argentina:

– Uruguay är för litet, konstaterar hon.

Hon har fått rader av priser och utmärkelser, nu senast Uruguays nationella konsthantverkspris 2008. Hon är anlitad av Uruguays Ullsekretariat och respresenterar sitt land i Unesco-projektet DeFacto som har som mål att främja och utveckla traditionellt hantverk i Latinamerika. Med mera, med mera.

Men nu är hon här, och till och med den 31 oktober kan man njuta av hennes klädkonst på Härke konstcentrum. Utställningen öppnar i eftermiddag och kanske, kanske kommer brorsan Gudmar, han som lärde henne tova från första början, och förgyller vernissagen med en fiollåt eller två.

– Skriv att han kommer. Då måste han ju, säger Siv Anneli och skrattar.

Så då gör jag väl det; Gudmar kommer!

Mer läsning

Annons